Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. De små folkens vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
GLADSTONE
republikanerna att uttala sina tankar om självhärskaren.
Han begärde Englands medverkan, men Gladstone bidrog
genom sin vältaliga opposition att hindra honom från att
kränka ett högsint folks käraste rättigheter och friheter».
Längre fram ville Napoleon, att England skulle inskränka
den fristadsrätt, som det beviljat politiska flyktingar, och
skärpa sin strafflag i åtskilliga avseenden, men Gladstone
kämpade med framgång mot detta försök att göra det
engelska underhuset » moraliskt medskyldigt med dem, som
söka sin trygghet i tvångslagar».
Dessa händelser visa oss Gladstone som försvarare av
de små och svaga och som den svurne fienden till tyranni
och våldspolitik. Hur hans fredsvänliga sinnelag
utvecklades och gjorde honom till en principiell motståndare till
krig framgår av hans uppträdande i Krimkriget 1854–55.
Han var då finansminister i lord Aberdeens ministär.
Han hade i det längsta hoppats, att England skulle undgå
detta krig, som det började tillsammans med Frankrike
för att stävja Rysslands övermod och hindra detta land
att underlägga sig Turkiet. Han framhöll gång på gång,
att kriget är ett förfärligt ont, hur det än utfaller, och
han motsatte sig att upptaga lån till täckande av
krigskostnaderna. »Den nation, som för kriget, skall också,»
förklarade han, »i form av ökade skatter bära de utgifter,
som det orsakar. Blott på detta sätt kan man dämpa
krigslystnaden och bringa ett folk till att föra kriget med
den önskan att använda det första möjliga tillfället att
sluta en hederlig fred. » När senare en del engelsmän
ville fortsätta kriget för den militära ärans skull, trots det
att en hederlig fred kunde erhållas, protesterade Gladstone
mot detta åskådningssätt och förklarade att det vore att
fresta Guds rättfärdighet, om man för en sådan orsaks
skull fortsatte människoslaktandet på Krim.
År 1858 utsändes Gladstone som engelska regeringens
särskilda sändebud att undersöka tillståndet på de Joniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
