Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Talaren och finansmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TALAREN OCH FINANSMANNEN
35
svällde ofta ut på bredden under den erfarne politikerns
bemödande att värja sig mot anledningar till angrepp och
att upptaga alla synpunkter till skärskådande.
Satsbyggnaden invecklades icke sällan så, att åhörarna fruktade för
att han icke skulle kunna leta sig väg ut ur den
krångliga labyrinten av mellansatser och parenteser. Som
debattör var han oöverträfflig. Hans häpnadsväckande
sakkunskap på olika områden understöddes av ett minne, som
gjorde hans motståndare förtvivlade. Han hade under
många tiotal av år följt parlamentets förhandlingar med en
plikttrohet och ett intresse såsom knappast någon annan,
och i hans minnes skattkammare lågo gömda hundratals
av andra förgätna parlamentsakter, deras motivering och
de förnämsta talarnas argument. Det berättas åtskilliga
anekdoter om detta märkvärdiga minne. Säkert är, att
ingen gärna inlät sig på att bestrida en faktisk uppgift av
Gladstone.
Liksom talaren Gladstones storhet aldrig bestritts ens
av hans motståndare, så erkännes även från alla sidor
hans stora finansiella begåvning. En av de största triumfer,
som Gladstones minne firat, uppenbarade även denna
tydligt för underhuset. 1852 framlade Disraeli en budget,
som han försvarade med stor talang. Klockan två på
natten reste sig Gladstone »och malde på stående fot
sönder den olyckliga finansplanen punkt för punkt».
Följande år blev Gladstone finansminister för första gången.
I ett fem timmars långt tal framlade han en budget, vars
make England knappast skådat. Den avskaffade eller
nedsatte några hundra tullsatser och införde visserligen ett
fåtal mindre kännbara skattehöjningar, men minskade
samtidigt på ett enda år statsskulden med 209 millioner
kronor. Och vilket liv förmådde han icke giva åt de torra
siffrorna! Han anknöt till dem betraktelser över en mängd
samhällsförhållanden och höll huset i spänning genom sina
djärva, väl motiverade förslag. 1859 blev han åter
finansminister och nedsatte tullar och skatter med 216 millio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
