Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
SOPHIE.
Ers höghets spetsiga anmärkning kan inte träffa
mig. Barndomsvännen var en doktor Hedenius, i
hvars föräldrars hus jag varit upptagen som
fosterbarn. Gifve Gud att jag aldrig hade lemnat det.
HERTIGEN.
Ja, du kunde då varit en välbestäld doktorinna
i någon småstad!
SOPHIE.
Ers höghet har rätt; jag kunde hafva varit en
fattig, men hederlig mans hustru — i stället för en
furstes älskarinna!
HERTIGEN.
Det behöfver ju inte vara för sent ännu!
Doktorn är väl inte så fördomsfull...
SOPHIE (utom sig af förtrytelse).
Och det är ni, ers höghet, som slungar mig
denna förolämpning i ansigtet! Ni, som listigt snärjde
den fattiga flickan med ert smicker och edra lysande
löften? M har glömt er ställning och min! Om ni
också inte mera älskar mig, om ni aldrig gjort det;
om jag för er endast varit en leksak som man kastar
bort sedan man tröttnat vid den — i sanning! detta
har jag dock icke förtjent af den man för hvilken
jag uppoffrat min enda rikedom — min heder!
(Vänder sig gråtande ifrån honom för att gå.)
HERTIGEN (skyndar upprörd efter henne
och för henne tillbaka).
Förlåt mig, Sophie! det var ett obetänksamt ord,
framkastadt utan afsigt... men jag kan inte tänka
mig att du skulle älska en annan, utan att bli utom
mig, utan att... seså! var nu inte ond längre, och
säg mig att du inte vill öfverge mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
