Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
geografien’
Ärtemark, Skillingmark, Töcksmark och, med -skog i stället för -mark,
Fröskog, Håsselskog, Tisselskog, Torrskog, Animskog, Blomskog, Järnskog,
Svanskog, Östvallskog; Halland, vars innebyggare »hallin» omnämnas redan
på 500-talet av den gotiske historieskrifvaren Jordanes, förmodligen av
hall ’berghäll’; Skåne, förr Skanö, som redan omkring år 50 e. Ivr.
anträffas hos romaren Plinius d. ä. under formen Scadinavia — varav
genom felläsning uppstått det Skandinauien, som med tiden utsträckts till
att beteckna hela den germanska norden — ett namn som till sin förra
hälft är av oklart ursprung, under det att -avia (det tyska aue, svenska
ö) betyder ’trakt vid eller i vatten, strandäng’; Bleking(e), bildat av det
gamla ordet bleka, äldst bleikia (jfr blekingsbornas namn pleicani hos
historieskrivaren Adam av Bremen på 1000-talet) ’krita, kalkjord o. d.’
med anledning av särskilt västra Blekinges jordmån och kritlager;
Småland, ursprungligen blott avseende de »små land», vilka såsom Finnveden
(äldst Finnhed, vars innebyggare »ünnaithæ» omnämnas redan av
Jordanes), Njudung, Tjust (vars befolkning »theustes» nämnes redan hos
Jordanes), Möre ’sänk skogsmark’ m. fi. omgåvo Värend, detta ett urgammalt
namn, bildat liksom innebyggarnas namn »vildar» av ordet ver ’man’ och
betydande ’trakt rik på män’, således ungefär detsamma som våra poeters
»Manhem»; Öland, äldst kanske blott Ö (jfr befolkningens äldsta namn
eynir, öningiar); Gottland, förr även Gutland (danskans Gulland), bildat
liksom de sannolikt från Gottland utvandrade goternas egen benämning
på sitt folk, Giitthiuda, av det fornnordiska got, gut (tyskans guss)
’utgjut-ning, utflöde’ och kanske syftande på de upprepade utvandringar från
Gottland, om vilka även den fornsvenska gutasagan vet att förtälja
åtskilligt; Östergötland, förr Östra Götland i motsats mot Västra Götland,
varifrån det koloniserats; Västergötland, förr Västra Götland och ännu tidigare
blott Gautland, dvs. landet vid GauZälven — på 1600-talet uppträdande i
den omstöpta formen Götaälv — en bildning av det med ovannämnda
got, gut nära besläktade ordet gaut ’utgjutning, flöde, ström, fors’, snarast
syftande på de ryktbara Trollhättefallen (jfr hurusom Olaus Magni på
1500-talet kallar hela älven för »Trollhetta») eller möjligen på älvens
egenskap att vara utlopp för Vänern.
En särställning intar Bohuslän, som icke är namn på något »land»-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
