Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
geografien’
13), Mo och Våla ’svedjefall’; öppen gräsmark åter av Valla och ängsmark
av Väne, äldst Vinia, plural av samma ord vin ’ängsbete’, som i en
oursprung-ligare form -vini (jfr nedan s. 24) ingår i Gäsene ’gåsbetet’. Annars äro
namn, som ånge växtlighet, rätt sällsynta. Sådana äro dock Aska, Asker
’askarna’, Bjärke, kanske ’björkarna’ (vid tingsstället?) och i alla
händelser nära besläktat med björk, Brålcne, väl ’bräknar’, dvs. ormbunkar, och
Torna, troligen ’törnbuskar’ (jfr hagtorn).
Glanshammar, av ham(m)ar i den ovan (s. 12) nämnda betydelsen
’klippa’, lär avse en nu nedlagd silvergruva. Grimsten, äldst Grymosten
av grima ’strimma’ o. d., och Runsten, äldst Runa- eller Ronasien (väl
av runi, roni ’lopp, flöde’), syfta väl snarare på enstaka stenblock — så t. e.
lär »grimstenen» där i nejden förevisas — än på terrängens beskaffenhet.
Detta sednare är däremot säkert förhållandet beträffande Himle, som äldst
heter Henöflå av ett äldre Heinyßi (jfr isl. heinn ’slipsten’ och -ijfli ’-aktig’),
dvs. den ’slipstensartade’ trakten, så kallad på grund av de glättade
hällar, som från och med ungefär häradets huvudort Varberg norrut genom
Halland träda fram i jordbrynet. Och Rönö, äldst Röna, i Södermanland
innehåller väl det i danska och isländska ortnamn vanliga rön (isl. braun)
’naken stengrund’.
Till våra allra äldsta ortnamn överhuvud höra de, som äro bildade
med ändelsen -und (och dess sällsyntare biform -and, som vi ovan s. 16
funnit i fsv. Koland och Värand), vilken anger rik tillgång på det som
nämnes näst före ändelsen. Ett sådant häradsnamn är Veden i
Västergötland, äldst Vidhund av vidh ’ståndskog’; möjligen ock Daga i Södermanland,
som äldst hette Damind (Daunndl), senare Dava. Däremot hör ej hit
o o
Asunda i Uppland, som äldst hette Ashundäri, dvs. As härad, och
troligen ej heller Hagunda, Lagunda vid Örsundaån och Låstaviken, Norunda
kring Fyrisån, alla tre i Uppland, Siende i Västmanland vid Mälaren och
Oppunda i Södermanland, vilka visserligen äldst hette Haghund av hagh
’inhägnad (mark)’, Laghund av lagh ’vatten, vätska’ (jfr socker/a^),
Norlind av nor ’trångt vattendrag’, Seund av sä ’sjö’ och Uppund av upp,
men snarast utgå från det -hund i samma betydelse som det ovan (s. 14)
nämnda hundare ’härad’, vilket ingår bl. a. i de gamla uppländska
namnen Attunda- och Tiundaland, dvs. de 8 och 10 häradernas land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
