Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGSLAGEN
1!).’)
och järnutvinning, men också en välordnad skogsvård och ett ingalunda
föraktligt jordbruk. Göra vi först en vandring genom de industriella
anläggningarna vid sjöstranden, lägga vi märke till sågen, och kasta så en
blick in i anrikningsverket. I allt högre grad utnyttjas nu de järnfattigare
malmer, som förut ej ansetts brytvärda, och detta sker genom att efter
olika metoder avskilja järnmalmen från det ofyndiga berg, med vilket
den är uppblandad. Man krossar här i anrikningsverket malmen och
avskiljer på magnetisk väg järnmalmskornen från gråberget.
»Sligen», den utvunna järnmalmen, föres sedan in i väldiga ugnar,
där den under upphettning prässas samman till rektangulära kakor
(»briketter»), Nära briketteringsugnarna ligger en lång, låg byggnad av tegel.
Det är en kolugn. I synnerhet där en större massa kolved kan flottas
fram till järnverket, är det bättre att köla veden i ugn än medelst milor
i skogen. Allt svårare blir det också att få kolare till att sköta om de
avsides liggande milorna. Nya kolugnar byggas därför och få träda i
stället för milorna, som allt färre till antal resas i skogarnas skymslen.i
Kolugnarna äro mycket olika inrättade. De lämna större kolutbyte än kol-;
ning i mila, och som avkastning erhåller man därjämte tjära, sprit m. ni.!
Ha vi sedan gått igenom hyttan med dess två masugnar, där malmen
smältes till tackjärn, ha vi sett de anläggningar, som här rest sig på några
år. För ett tiotal år sedan fanns här blott hyttan, och försätta vi oss ett
50-tal år tillbaka i tiden, låg på bolagets mark en hj’, som ägdes av
bergsmän, vilka brukade en liten tackjärnshytta. Man »rostade», d. v. s. brände
malmen i grävda och murade gropar på så sätt, att ved och malm lades
varvtals på varandra, varefter rosten påtändes. Därefter forslades malmen
i lårar till bokhuset, där den sönderslogs i små bilar, och därifrån bars
den upp på masugnskransen för »påsättning». Varje brukare hade silt
eget bokhus och sitt egei kolhus, var och en sin egen rostgrop, och
arbetet utfördes av bergsmännens drängar och husfolk. Det var då.
Nu, ett halvt sekel senare, driver på hyttans plats ett miljonbolag
med hundratals arbetare sin verksamhet, med hjälp av alla de tekniska
hjälpmedel vår tid äger.
. Nära de industriella anläggningarna ligger en övergiven, väldig
daggruva — en- gammal silvergruva, ett gapande hål bränt ut på bergsluft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
