Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l!)ü
GEOGRAFIEN
ningen. Genom en väldig »stollgång» kan man från bergets sida komma
in i gruvan. Denna stoll brändes in i berget för alt lättare bereda
avlopp för vattnet. Genom det mer än manshöga bålet ser man dagen
från den vattenfyllda gruvans öppning sprida ljusknippen in i
halvdunklet härinne. Varhelst man kommer till något av de äldre
gruvfälten i Bergslagen, skall man finna gruvschakt, orter och gångar med
llisiga väggar och brända bergytor. Tv krutet och dynamiten äro sena
tiders barn inom
bergshanteringen. Krutetbör-jade användas vid
gruvbrytningen först i
början på 1700-talet.
Dessförinnan skötte man
brytningen medels
»tillmakning», d. v. s. man
eldade med ved på
berg-eller malmytan. Efter
avsvalnandet, som
stundom påskyndades
genom begjutning med
vatten, blev berget sprött
och llisade sig lätt
sönder för speltet. Medelst
vindor, dragna för hand
eller vid de större
gruvorna med häst — en
anordning som
bibehållits in i våra egna
dagar — hissade man upp berg och malm ur gruvschakten. Endast med
yttersta långsamhet trängde krutet ut tillmakningen. Ty det var bland
gruvman ett erkänt förhållande, säger Rinman i sitt bergverkslexikon, att
»genom väl nyttjad och stäld tillmakning kan gruvarbete drivas med
hälften mindre kostnad än med krutsprängning.» Det var i en tid, då
skogen hade ett annat, långt mindre värde än i våra dagar.
Fig. 100. Storgruvestöten, Persberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
