Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERGSLAGEN
197
Vilja vi se, hur ett modernt gruvarbete drives, då lämna vi den öde
silvergruvan och begiva oss till Stripa gruvfält. Vi kunna på vägen kasta
en blick ned i tomma övergivna schakt, som vilt växande skog och buskar
till hälften skyla med sin grönska. Men vi stanna så vid en »lave», en
av de röda träbyggnaderna över ett schakt. Vi ha fått på oss några gamla
kläder, och så bär det ned i »hunden», en vagn som löper på skenor
ned i djupet. Gruvan är en ortgruva. Dagöppningen är träng, och under
färden ner måste vi böja på huvudet för att vara säkra på att ej stöta
mot någon av de stöttor och plattformar, som vi passera på vägen ned i
djupet. På grund av malmlagrets stupning går gruvöppningen snett nedåt,
och för alt giva den överhängande bergväggen styrka, har man måst stötta
den med grova stockar. Vid en av plattformarna stannar hunden; en
arbetare stiger av för att genast förloras ur den flämtande gruvlampans
ljus, då han beger sig in i orten till en av gruvans många Våningar. Så
stanna även vi och begiva oss av; följa ovana vid mörkret, som skenet
från de elektriska lamporna endast ofullständigt genomtränger, vår förare
in i orten, den manshöga långa gången, från vars tak glödlamporna kasta
sitt matta sken över de fuktUalla bergväggarna. Det är kyligt härnere,
liksom i regel i de svenska malmgruvorna. Temperaturen i våra gruvor
stiger mycket långsamt med djupet — ungefär 1° Celsius för varje 50 m.
under den vthöjd, 30 m. under dagytan, vid vilken temperaturen för
året är oföränderlig eller lika med årets medeltemperatur. I en
me-deldjup gruva som denna härskar här på 150 m. djup en årlig
medeltemperatur av omkring 7°. Till och med i Bergslagens djupaste gruvor
är temperaturen vid 400 ni. djup blott 12—13°, dag och natt, sommar
och vinter densamma. En kall luftström slår oss i ansiktet, och orten
öppnar sig till en väldig bergasal, där taket högt över oss förlorar sig i
dunklet, buret upp av kolossala pelare av ren järnmalm. Vid en av
väggarna står en stege och ett väldigt valv öppnar på sidan tillträdet till en
ny sal. Dessa tomma arbetsrum med sina väldiga pelare — »bergband»
återstå, då nian begagnar sig av »pallbrytning» den gamla och till våra
dagar också vanligaste metoden för brytning. De svenska järnmalmerna
och deras omgivande bergarter äro i allmänhet mycket fasta, och därför
ha dessa väldiga tomrum kunnat lämnats kvar, ulan nit ras behöver be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
