Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGES YTBILDNING 317
amt. Här ligga på västra sidan om vattnet 11 toppar med höjder från
1,738, Handduken, till 1,587 meter, Rangåtinne, och på ostsidan 7 toppar
med höjder från 1,793 meter, Midtfonntinne, till 1,587 m., Agottinne, vilket
gör en genomsnittsskillnad på blott 10—11 meter.
Samma lag finner i själva verket sin tillämpning mångenstädes på
öarna, som ligga längs den norska kusten. Ett härad, Edö härad i
Romsdals amt, har 2,725 öar och holmar och 355 skär; ingen punkt inom Edö
härad når högre upp än till 78 meter över havsytan, och det finnes
sammanlagt 3,000 öar och holmar och skär, av vilka ingen når upp över 30
meter; genomsnittsskillnaden i höjd blir sålunda blott en centimeter. För
de krafter, som i denna trakt utdanat landet, skall icke redogöras här,
men när alla öar, holmar och skär ha ungefär samma höjd, så äger detta
sin grund däri, att motståndskraften har varit ungefär densamma.
Havet och havsbottnen är den stora upplagsorten för allt, som de
rinnande vattnen, floderna, föra med sig, dels upplöst, dels i form av
grus, sand och siam. Men havet självt angriper det fasta landet, kämpar
med landet om rummet, och fastän klippan är hård, så att vattnet borde
förefalla maktlöst, segrar dock havet där det anfaller, eftersom dess
anfall äro otaliga och för varje dag erövra något litet.
Där kusten är vild och klippig, som Finnmarkens kust är mot
Ishavet, där talar den ett språk, som är lätt att förstå. De tvära och branta
sluttningarna, de djupa kilarna eller trånga vikarna, hålorna, de
framskjutande uddarna, som kallas næringar, och av vilka Nordkap är en,
vidare de branta klipporna, vilka slå som pelare — allt detla visar, att
denna vilda kust fått sin form genom vågornas arbete; detta arbete i
förening med bergartens större eller mindre motståndsförmåga har bestämt
kustens daning. På de kuster, som äro utsatta för havets angrepp, bli
de stenar, som lösryckas, redskap till ytterligare förstörelse; de bli en del
av det »mäktiga artilleri, varmed havet angriper landets bålverk». De
slungas mot klipporna, nya stycken lossna, del bela slipas och nötes, det
ena mot det andra, och hur hårda stenarna än äro, bli de småningom
malda till småstenar. Den glättade ytan på fjället och den avrundade
formen på stenar från lågtliggande strandbäddar, de som glas släta »nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
