Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngvar Nielsen: Telemarken och Tröndelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telemarken och tröndelagen
341
var, sitter synbarligen ännu fast bos dem, och det ger makt och kraft.
Historien har också präglat detta folk, och det har från sin stora forntid
bevarat egenskaper, som en gång läto det intaga en framstående plats
bland landsmännen. Norrmännen ha i allmänhet icke utmärkt sig
för något starkt historiskt medvetande. Men tröndern besitter det i
hög grad.
Det har framställts olika meningar angående vilken väg Irönderna en
gång ha vandrat, innan de funno den plats, där de trivdes så gott, att de
valde den till sitt blivande hem. För att förstå dem behöver man dock
ej forska efter deras första ursprung. Nu för tiden tyckes det, som om
många av just de kraftigaste egenskaperna hos det norska folket, vilka
eljes förekomma mera spridda, framträda samlade hos dem. Även deras
språk utmärker sig för detta gemensamma drag av kraft. Trönderdialekterna
äro ej mjuka, lina eller välklingande. Men det linnes i dem en
underström av oförtydbar kraft, som verkar så välgörande. Det är ett språk
för män. Det kan stundom förefalla, som låge det något rått i dessa ord,
men samtidigt känner man, att detta språk ej är skapat för att dölja
lömska baktankar eller hyckla falsk vänlighet. Främlingen känner snart,
att det hårda talet är uppriktigt och öppenhjärtigt. Ofta märker man,
att munarten är ett uttryck för karaktären. Trönderns redbarhet
förnimmes kraftigt genom språkets starka och fylliga klang.
Bakom de lunga orden höres liksom svärdens klang från de
medeltida krigen, och de erinra oss också om senare århundraden, då de
trondhjemska regementena lågo på gränsvakt och sleto ont ulan att
försvagas i sin iver.
En trondhjemsk krigare var Ludvig Holbergs far, bonddrängen
Christen Nilsson, som hade vandrat vida omkring och deltagit i
fäderneslandets försvar. Han steg till överstelöjtnant bland de första, vilka arbetade
sig upp från de lägsta leden. Vid sin död hade han en lång och hedrande
tjänst att blicka tillbaka på. Hans berömde son var född i Bergen, Men
den, som vill förstå, vad Ludvig Holberg var och blev, kan aldrig förbise,
att han hade trönder-blod i sina ådror — att han tillhörde en släkt från
Tröndelagen, som hade flyttat till Bergen.
Det ligger en tyngd över tröndern, ännu mera än t. ex. över folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
