Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngvar Nielsen: Telemarken och Tröndelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telemarken och tröndelagen
347
dalen, där fjället på båda sidor stänger för, och dagern skönjes över de
resandes huvuden som en smal blå strimma, infattad i en grön ram.
Redan på 1600-talet var det allmänt känt, att det i Tröndelagens fjäll
fanns mycket malm, och att deras vidder dolde stora mineralrikedomar.
Den tiden gick också »malmfeber». Kunniga bergsmän reste omkring i
landet och spejade med skarpa ögon efter hvarje spår av metaller, som
de väl förstodo måste finnas i djupet. Deras letande var ingalunda
fruktlöst. Ofta hjälpte också slumpen till, och då återstod för den förfarne
blott att undersöka det, som anträffats, och avgöra, huruvida driften skulle
löna sig. Ensamt vid Gulas och Orklas vatten anlades på den tiden tre
betydande verk. Allra först det berömda kopparverket vid Röros, som
sedan utan avbrott varit i gång. Det är en gruva, som har en lång och
märkvärdig historia, mycket lärorik för den, som önskar sätta sig in i de
norska gruvornas öden under olika tider. Röros äger fortfarande bestånd,
och det torde ännu ha framför sig en lång arbetstid, innan dess gruvor
kunna förmodas vara tömda.
Röros har sträckt sitt arbetsområde långt ut över vidderna. Dess
smälthyttor finnas både i norr och i söder på långa avstånd från själva
gruvan och det lilla gruvsamhälle, som uppstått kring denna. Bränslet till
smältningen hämtades runt omkring, och så kördes kopparmalmen bort
till trakter, där det växte gammal kärnskog. Vid Fämunden, den stora
insjön på gränsen mellan Guldalen och Österdalen, låg Gammelhytten.
En annan hytta låg i Tolgen och en tredje ända nere i Lilla Älvdalen,
båda alltså inom Österdalens område. I Guklalen hade Röros en hytta
vid Eidet i Holtålen.
I Kvikne hade man redan år 1635 öppnat en koppargruva, som väckt
stort intresse. Konung Kristian IV hade till och med för dess skull
företagit en hastig resa genom Österdalen ända ditupp och åter ned igen
samma väg. Gruvan var i gång till år 1789. Men det året förstördes
den av den stora översvämning, som då anställde stor förödelse i många
delar av Norges inre landskap. Storgruvan fylldes av vatten och har
sedermera ej bearbetats. Men ännu i dag är det för den, som gör en
tur nedåt Kviknes dalgång, lätt att se, att här har funnits ett bergverk.
De många små boningsplatser, som ligga samlade omkring bron över Ya,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
