Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356
jag blev förargad och skrev lill Kristianssand efter en räknebok och för
tre marker smör fick tillbytt mig tre bitar av en griffeltavla — en sådan
fanns ej att köpa i våra städer —• som jag fogade samman oc.h satte ram
omkring. Och nu dröjde det icke länge, förrän jag var en duktig
räknemästare.»
Att komma över böcker var ej lättare. Han skriver:
»Både mina farföräldrar och mina morföräldrar hade biblar — också
en sällsynthet — men de gömde dem lika omsorgsfullt som påven. Som
en äkta protestant smög jag mig ändå till att läsa i dem, och när farfar
dog 1812, ärvde min far hans bibel.» Ueland minns ej, att ban någonsin
upplevat maken lill fröjd.
Aderton år gammal blev han skollärare för 20—23 riksdaler om året.
Hans vetgirighet drog och drog honom — bort — bort, men kärleken
drog honom åt ett annat håll, till socknen Hæskestad. Och däruppe blev
han 1825 gift med Marte Ueland, med hvilken han fick gården och
namnet. Däruppe blev han snarl en framstående person. »Bland de
blinda är den enögde konung», skriver han själv skämtsamt.
Han blev klockare och lärare och förtjänade på sitt vidlyftiga
arbete, utom dålig kost 80 riksdaler om året.
Från dessa enkla förhållanden var det, som Ueland gång på gång
under hela sitt liv drog till Norges nationalförsamling för att där höras
och aktas som en av landets mäktigaste och bästa män och det växande
bondeflertalets anförare.
Det var han, som från år 1833 samlade bondepartiet.
Schweigård, ämbetsmannaståndets ledare vid samma tid, sade, att
Ueland skulle vara en prydnad och ett stöd för vilken nationalförsamling
som helst. Och utlänningar, som kommo upp i stortinget, skulle först
och främst se Ueland.
Bönder, som för första gången kommo till tinget, sade, att de glömde
att se på kungen och med tårar i ögonen sågo endast på Ueland. »Med
dylika ord», säger en utlänning, »omtalas ingen man, som ej har vidrört
samhällslivets hjärterötter och talat och gjort mycket, som har spritt
solsken och välsignelse över vida kretsar».
Och denne stortingsman, på sin tid Norges mäktigaste man, behöll j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
