Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stavanger amt
381
taga itu med det tråkiga jordarbetet, och del förrättas allt eftersom lusten
kommer på.
Och dock kunna ell litel jordbruk och fiske mycket väl förenas,
varpå Karmön lämnar goda bevis. Det viktigaste är, att intresset för
jordbruket väckes. Och kustfisket är periodiskt och nyckfullt. Utan det
stöd, som ett litet jordbruk lämnar, skulle kustfiskaren ofta råka i ett
svårt läge. Ett par kor, några får, potatis, grönsaker, torvmosse eller en
bit skog, det är vad han behöver. Så ha också hustru och uppväxande
barn någonting att pyssla med, medan mannen ligger på sjön.
Annorlunda förhåller det sig med de karmöbor, som övergått till att
vara storfiskare eller havsfiskare, som med ångbåtar eller stora
motorkuttrar förfölja sillstimmen, antingen de stå utanför kusten eller ånyo gått
till havs — nära nog bela året. Därvidlag måste man ju vara ettdera av
de två, det går ej att vara bägge delarna.
Det fiske, som sysselsätter alle man på Karmön, är makrillfisket
omkring Utsire vid midsommartiden och vårsillfisket vid midvintern.
Det första, som vårsillfiskaren måste lära sig, är all vänta — vänta
och åter vänta.
De ligga på fångstställen och i uthamnar och krypa in mellan
bergknallar. Stormen viner dag och natt; brottsjöar vräka in bland holmarna,
och fartyg driva i land i de bästa hamnar. Ty det är litet eller intet,
som ger skydd i sådant oväder. Under tiden står sillen och kokar ända
inne bland strandens stenar, valen frustar och blåser, och måshären
seglar och skriker över sjö och skär.
Guldet ligger och blänker för ens fot, men ingen kan böja sig ned
för att taga upp det. De äro prövande, dessa väntans dagar. Mod och
pengar och redskap slitas.
Den, som en gång gjort försöket, glömmer sent den grå melankoli,
som fyller sinnet, när man ligger och längtar ut, maktlös på en
krängande skuta i uthamnen, medan stormen viner och tjuter i riggen och
den grova sjön slår på stortrumma västerut bland skären. — Detta är
en fiskares egna ord.
Men kommer det så en dag med gott väder, så förändras allting på
ett ögonblick. Ut kila de ur hamnen som pojkar från en skola, del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
