Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
37(1
geografien
vimlar och myllrar över hela sjön. Skutor med sina bruna segel i topp,
nätbåtar och vadbåtar, motorfartyg och ångare, stora och små svärma
omkring varandra. Och allt, som bor i fiskarens sinne av mod och
slughet, kraft och viljestyrka, träder under sådana dagar fram. Veklingar
äro de ej — ty det är nästan otroligt, vad de kunna tåla av arbete och möda,
köld och väta, hunger och törst.
Och kapprodd och kappsegling och tävling lag mot lag och dans och
slagsmål — så uppsyningsmannen har händerna fulla. Det kan ju
knappast vara annorlunda, där tiotusen fiskare skola hämta skörden från den
blå »mossen», som ej kan »utskiftas».
Sådana dagar känns det obeskrivligt skönt, när kvällen kommer, att
kunna krypa ned och lägga sig på bostadsskutan eller i däcksbålen, även
om lägret är både hårt och trångt och luften aldrig så mättad av
oljekläder och sjöstövlar.
Men låt oss lämna oron och brådskan, sätta oss på utkikskullen
och betrakta livet på avstånd.
Det är kyliga januari- eller februaridagar med yrsnö. En svag, men
isande ostlig frånlandsvind. Så länge solen är uppe, lägger sig ett lätt,
strimmigt, vitaktigt molnlager framför den, stundom litet trasigt och otätt,
som gråvita lammhjordar på himmelens slätter. Den dämpade
vintersolen kastar ett dubbelt blekt, silvervitt skimmer över de småkrusiga
dyningarna under den, vilka stiga och falla mot den vitgrå synranden. Det
vilar nästan månskensstämning över havet mitt på dagen. Närmare in
mot de vattenspolade kobbarna fortsättes och förtätas den silvervita
färgtonen. Skär och holmar ligga alldeles vita av stormagade, mätta måsar.
Och de bristande dyningarna lägga ett gråvitt skumbräm om varje holmes
uppdykande huvud.
Vågorna äro så höga, att valarna ej komma riktigt i sikte, men
skummet kokar vitt efter dem, och strålen från deras nos sprutar upp som ett
springvatten och driver för vinden ut över vattnet som en vit rökpelare.
Skutor, jakter och båtar, ja, själva ångbåtarna äro gråvita av sillfjäll, både
över däck och rår. Och vadlaget, som sitter på bergknallarna och halar
i noten, för att lyfta sillmassan, så att deras kamrater nere i båtarna
kunna komma åt att ösa upp de sprattlande silverfiskarna med sina väldiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
