Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: Norges högfjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geografien
ligger ovanpå fjället, och vi måste göra oss den frågan, varifrån det har
kommit. Det mesta därav leder sitt ursprung från en tid, som ligger
mycket långt tillbaka, från istiden. Under istiden låg en väldig jökel över
bela Norge liksom nu över Grönland. Denna jökel flyttade sig säkert
och jämnt, om än långsamt, och bröt upp stycken av fjället under sig,
liksom en plog ristar fåror i jorden. Dessa stycken rullades med under
jökeln och maldes därvid till grus, som fördes långt bort och lagrades på
andra ställen. Men det kom alltid nya stycken i stället, så alt del ständigt
låg ett lager av grus mellan jökeln och fjället. Den stora jökeln smälte
till slut, därför att klimatet blev varmare, och så blev allt gruset
kvarliggande som elt täcke över fjällen. Men på somliga ställen sopades allt
gruset bort, så all ljället nu ligger alldeles naket; så var särskilt fallet i
södra Norge, som vi förut ha hört, men också på andra orter.
Det är dock icke ensamt istidsgrus, som ligger på fjällen. På
högfjället har förvittringen eller söndersmulningen mycket större kraft än på
låglandet, av den orsak att det är större skillnad mellan temperaturen om
dagen och om natten. Om dagen tränger vattnet in i sprickor i fjället,
och om natten kan det frysa och spränga ut stycken. Ty när vatten
fryser, vidgar det ut sig, och isen kommer följaktligen att verka som en
kil. Dag efter dag, år efter år upprepas detta, och slutligen lägger sig
på fjällen ett tjockt lager lösa stenar och rasblock, en s. k. »ur». Det är
i synnerhet höga fjäll, som äro omgivna av dylika »urar», t. ex.
Jotun-heimens fjäll, Rondane, Dovrefjällen, in. fi., men eljes kunna vi finna dem
överallt på högfjället, ja, även nere på låglandet. Ofta kunna vi vandra i
timtal över sådana »urar» utan att se fasta berget på andra ställen än
vid branta stup. Dessa stenar kunna nu fortsätta att vittra, de kunna
sprängas sönder i ständigt mindre bitar, och slutligen uppstår på detta
sätt mylla. Vi kunna nu fråga, varför högfjället i södra Norge är så kält
och naket, varför det ej här finnes vittringsgrus. Orsaken torde vara den,
att fjället här är en särskilt hård bergart, så att det ej gått tillräckligt
lång tid efter istiden, för att vittringen skulle hunnit smula sönder ytan.
Också i dalarna och i låglandet för övrigt är det mest istids- eller
vittringsgrus, som ligger ovangå berggrunden, och den bördiga myllan har
uppstått ur detta grus. På högfjället är gruset lika bördigt, men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
