Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: Norges högfjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norges högfjäll
•395
för kallt att odla säd här, och även skog är det mycket ont om. Skogen
tar slut vid en liöjd, som vi kalla skoggränsen. Liksom landet självt och
snögränsen sluttar även skoggränsen mot norr. Söderut kan den
sammanhängande skogen gå ända till en höjd av 1,000 meter; i Finnmarken
slutar den redan ett par hundra meter över havet. Uppe på det egentliga
högfjället finnes ingen skog; blott här och där på skyddade ställen kunna
vi träffa på träd, som stundom kunna samla sig till skog; skogen består
alltid endast av björk, och den är för det mesta förkrympt.
Men är det klent beställt med skogen på fjället, så finns det
tillräckligt med blommor och buskar. Sommaren är visserligen kort, men
solvärmen verkar starkt i den tunna, klara luften, och torka råder aldrig.
Tvärtom, det är ofta alltför vått. Fjället sluttar obetydligt, så att
regnvattnet blir stående, och avdunstningen är obetydlig. Härtill kommer
ytterligare snövattnet, som rinner ned från de smältande snöfälten och
långsamt sipprar genom jorden, så att denna alltid håller sig fuktig.
Gräs växer nästan överallt på högfjället. Häri skilja sig de norska
bergen från högslätterna på Island, som äro fullkomliga öknar; endast
här och där i strödda oaser finnes gräs, så att de resande måste medföra
mat ej blott åt sig själva, utan även åt sina hästar. Mångenstädes lyser
berget alldeles grönt av renmossa och andra moss- och lavarter, och delta
mosstäcke, som förekommer likaväl i södra Norge som i Finnmarken, är
ett av de ting, som mest bidraga till att ge fjället samma utseende överallt.
Både gräs- och mosstäcke bli mindre frodiga, ju högre upp vi komma,
men de kunna likväl förekomma ända upp till randen av den eviga snön.
Och även om det ej finnes träd på högfjället, så växer där rikligt med
buskar, enar, dvärgbjörkar och många videarter. Ofta breda de ut sig
över stora vidder till ett tätt sammanhängande snår, som det ofta kostar
stor möda att vada genom, ehuru det ej räcker högre upp på en människa
än till knäna eller midjan. Dvärgbjörken är en liten buske med små
runda blad, som mest växer på högfjället, men också längre ned; det är
ej en förkrympt vanlig björk, utan en särskild art. Enen är en nyttig
buske på fjället, eftersom dess ved brinner, med ett knakande och
knastrande ljud, även om den är våt.
Videarterna skilja sig mycket från varandra i höjd; somliga äro höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
