Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
geografien’
sund, börjar isfångsten, som särskilt under glansk-isperioden kan vara
utomordentligt inbringande. När fjordarna ligga blanka, utan snö, spänna
sälfångarna ett stycke björnskinn under fotsulan, och medan de sålunda
röra sig alldeles ljudlöst bort över isen, överraska de salarna, som komma
upp i vakarna för att hämta luft, och harpunera dem utan större
svårighet. Denna glansk-isfångst kan bedrivas till och med om nätterna, då
eskimåerna närma sig och hitta lufthålen i isen genom att följa det starka
ljud, som salarna ge ifrån sig, då de komma upp för att blåsa. Detta
Fig. 260. Tvenne eskimåkvinnor.
sätt att fånga sälar anses ej blott för en lättvindig utväg all hastigt
skaffa sig ett större förråd av sälar, det står också i ropet för att vara
den roligaste av alla fångstidrotter, som idkas.
När isen nyss lagt sig, fångas likaledes på flera håll valrossar, och
det är i synnerhet detta stora, köttrika djur, som släpper till de väldiga
köttupplag, vilka möjliggöra polareskimåernas långa björnjakter, då de ofta
i månader kvarlämna hustru och barn utan någon försörjare. Man bör
också besinna, att det behöves ansenliga köttmängder för att man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
