Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
506
geografien’
heter, kunna medels klokhet och konst göra sig de makter, som råda över
liv och död, underdåniga. De underkuva dem och göra dem till sina
»hjälpandar», som de kunna anropa under iakttagande av hemlighetsfulla
ceremonier, helst inför släckta lampor och under en sällsam och tillika
gripande andesång.
Vi ha nu i korta drag genomgått några särskilda sidor av livet bland
de hedniska polareskimåerna i den nordligaste delen av norra Grönland.
De äro visserligen »vilda» hedningar och särdeles barnsliga i sina
religiösa föreställningar, men de ha höjt sig till verklig snillrikhet, när
det gällt alt finna sinnrika förvärvskällor, avpassade efter det bistra land
de bebo.
De leva tillsamman i enkel kommunism, i ett slags mat- och
försörjningsgemenskap, soin är en frukt av mänskliga erfarenheter, skördade i
en kärv natur med obarmhärtig vinterköld. Glada äro de i varandras
sällskap; väl behandla de sina kvinnor och barn, och familjevis äro de
bundna vid varandra genom tillgivenhetsband, som ofta kunna taga sig
gripande uttryck. Dessa små människor från det stora mörkret, som
kunna vara så alldeles överväldigade av den ljusaste livslust, dessa jägare
från de väldiga isöknarna, som kunna vara så leende varma i sin
stormande hjärtlighet!
OSTGRÖNLÄNDARE.
Utom polareskimåerna finnes också på Grönland en stam, som ännu
delvis lever i rent och oförfalskat naturtillstånd, och det är folket vid
Angmagsalik på 64° n. br. vid ostkusten, omkring 500 till antalet. År
1894 upprättades här en handels- och missionsstation, men ännu så länge
är det ganska få, som ha låtit sig döpa.
Förhållandena vid Angmagsalik ha vetenskapligt studerats av
sjöofficeren och folkkännaren G. Holm, som på sin kvinnobåtsfärd under
åren 1883—85 var den förste, som övervintrade hos stammen, och
sedermera givit förträffligt genomförda skildringar av befolkningen och dess
levnadssätt. Senare ha botanikern Kruse och senast folkkännaren och
språkforskaren William Thalbitzer övervintrat här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
