Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I grönländarna
511
det luktade, som om ’vita män’ funnos närvarande, och gjorde sig mycket
noggrant underrättad om oss.» — — —
När man hunnit så långt, lät en av hjälpandarna fråga, om den »vite
mannen» fått nog, och när detta bejakades, drogo andarna sig småningom
ut ur huset, så att lamporna åter kunde tändas.
En sådan uppvisning av konster och besvärjelser är man ej längre i
stånd till bland polareskimåerna; det är, som om de rika jaktmarkerna
gjort detta våldsamma frammanande av det övernaturliga överflödigt och
gjort människorna mera förnuftigt jordbundna.
Alla, som genom någon längre eller kortare lids samliv lärt känna
ostgrönländarna, äro förtjusta över de stolta, välväxta manstyperna, deras
stora gästfrihet gentemot främlingar och deras skicklighet att styra kajaken.
Säkerligen äro de i fråga om näringsfång jämngoda med de duktigaste
västgrönländare, och blott deras karga land bär skulden för den nöd, som
tyvärr alltför ofta råder på deras boningsplatser.
GAMLA GRÖNLÄNDSKA SÄGNER OCH DIKTER.
De gamla eskimåiska sagor, som berättas av stammar både på
Grönland och i de nordamerikanska eskimådistrikten, ge oss i ett slags konstlös
sagostil naturfolkets liv och öden tiderna igenom och berätta om allt det,
som väckt uppmärksamhet, stort och skönt, tarvligt och lågt, tapperhet
och smälek, storfångsttider med överflöd och svältdagar med hungersnöd.
Och berättarna ha låtit rycka sig med av sagornas makt, så att de på
nytt genomlevat släktledens öden, så ofta de framställt dem med målande
ordrikedom. Stolthet, hänförelse och harm gåvo händelserna liv, och
mannens drömmar, ungdomens längtan, kärlek, hat, hån och skämtlynne
stöpte allt mänskligt i sagans form, kärvt och kvickt som det föddes i
naturmänniskans lössläppta fantasi.
Det ligger nära till hands att tro, att dessa skildringar skola bli
enformiga, att en likartad naturtillvaro måste skänka dem en entonig prägel,
utan någon vidare omväxling. Så är dock långt ifrån fallet. Sagorna äro
roande och innehållsrika med konflikter, som äro både originella och
verkningsfulla; de kunna vara kräsna och hänsynslösa i sin verklighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
