Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
515
Det stack fram huvudet från bänken och ville upp. Men en gammal
gumma knuffade ned det igen: ’Vi ha nog att släpa på ändå, och våra
slädar äro små’.
De stodo nämligen i begrepp att ge sig ut på fångstresa. Och så
måste den döde vända åter till sitt stenrös.
När människorna nu hade fått ljuset, kunde de draga ut på
fångst-färder och behövde ej längre äta av jorden. Och med döden kom solen,
månen och stjärnorna.
Ty när människor dö, stiga de upp till himlen och bli lysande.
Sålunda brukade våra förfäder berätta, och deras berättelser gåvo oss
kunskap.»
De sällsamma historierna nämnas här, endast därför att de till innehåll
och form äro så särskilt eskimåiska. Endast titlarna äro betecknande
nog; de mest bekanta handla om »Hundens och kvinnans avkomma»,
»Hunden, som rövade flickor», »Mannen, som fick en vildand till hustru»,
»Björnen, som log en människa till hustru», samt den egendomliga sagan
om »Flickan, som rymde med en örn», eller »Flickan, som gifle sig med
vålnaden från en grav».
Del är betecknande lor de fredsälskande grönländarna, all deras
skarpaste vapen vid trätor och oenighet är ållöjet; därför skipades de gamles
rättvisa uteslutande genom sång till trumman och smädevisor, och den,
som fick de församlade att skratta åt sina motståndare, hälsades som den
segrande.
Nära besläktade med smädevisorna äro de satiriska historierna.
Vartenda barn på Grönland känner berättelsen om »Kasiagssak, den store
lögnaren», vilkens klumpiga skryt alllid avslöjas. Historien om »Kvinnan,
som villa leva som en karl», är överdådig i sin elakhet. Det finns en
alldeles särskild typ, som satiren med förkärlek har kastat sig över, och
det är den gamle ungkarlen. När man tänker på den ära, som en
grönländare sätter uti att vara fader till blivande duktiga fångstmän, förstår
man Hilt, vad som ligger till grund för hånet mot den av alla kvinnor ratade.
Dessutom gisslas och förlöjligas han i sagorna nästan alltid som en
giftassjuk narr, vilken ständigt drages vid näsan av övernaturligt
gyckelspel. Han ser en kvinna i en klippskreva, hoppar ned till henne, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
