Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
geografien’
omsorgsfullt plockat bort några av de stora, feta maskarna. Vi finna
detta skäligen rått. Och dock har jag sett fina, bildade människor nere
i Europa med största välbehag äta gammal ost, som under mikroskopet
utan tvifvel ser ännu värre ut än dessa igunnak-bitar. Och vad gör det
egentligen till saken, om en mask är några millimeter större eller mindre?
Det finns en tid på sommaren, då många eskimåer oroligt flacka
omkring på de högsta utkikspunkterna. De samla sig i flockar och stå där
och stirra ut över det glittrande havet, medan de med handen skygga för
solen. Så kunna de stå timvis, orörliga som stöder, spejande ut i det
Fig. 277. Godthåb i vintertid.
oändliga. Det är båten från Danmark, som man väntar, och den förste,
som får syn på den, får för sin goda nyhet en försvarlig strut kaffebönor
av handelsmannen. Ty båten medför åt danskarna häruppe årets enda
hälsning från vännerna och moderlandet. Del har med sig brev och den
senaste årgången av tidningarna samt många andra goda ting. För
grönländarna är »båt-tiden» årets största fesltid. Då handlar och köpslår man,
då dansar man och festar dagar och nätter igenom.
— Umiarssuit! ropas det en vacker dag uppifrån fjället.
Äntligen! Genljudet för det vidare — det växer och sväller ut till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
