Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villads Christensen: Danmarks städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danmarks städer
,537
Sålunda skapade det tilltagande handelslivet och i synnerhet det rika
sillfisket redan under medeltiden en krans av städer kring de danska
kusterna. Inne i den trygga Limfjorden blev Ålborg en viktig plats med
handelsförbindelser långt fjärran över det öppna havet. Fjorden själv var
stor nog att ge näring åt städer runt omkring sina stränder: Skive,
Lem-vig, Tliisted och Nyköbing på Mors, förutom fisklägen sådana som Nibe
och Lögstör, vilka också en gång skulle bli städer, och andra som Hovsör
och Hals, vilka aldrig blevo det, utan kommo att ligga under i tävlingen
med Ålborg och Thisted.
På Jyllands allra yttersta sandbankar uppstod fiskläget Skagen, som
blev stad under konung Erik av Pommern. Fyen och Bornholm
om-kransades av kuststäder, och Nakskov och Stubbeköbing drevo stor handel
på Östersjöländerna och ännu längre bort. Ribe var länge Danmarks
öppna dörr ut mot Västeuropa, och på bägge stränderna av Öresund gav
det rika sillfisket upphov och utveckling åt en rad städer. Malmö och
Köge, som förut lågo längre in i landet, llyttade ut till kusten; Falsterbo
och Skanör i Skåne samt Dragör på Amager blevo mötesplatser för
tusentals människor, och på Möen skapade fisket en nu försvunnen stad Bone.
Det är sålunda naturförhållandena, som skapa de äldsta städerna.
Där förutsättningar funnits för livlig samfärdsel till lands och sjöss,
uppkom av sig själv en stad, och utan sådana naturliga förutsättningar skulle
ingen stad i längden kunnat hålla sig uppe. Men snart kom dock den
tid, då människan började bli naturen vuxen under sin aldrig vilande
kamp för att göra sig den fullkomligt underdånig, och då märktes också
människornas ingripande i städernas öde. I regeln har deras verksamhet
ökat städernas betydelse och antal; blott i enstaka fall eller under
övergångstider har den hämmat dem.
Detta gäller båda de mäktiga sammanslutningarna: kyrkan och staten.
På visst sätt har ju kyrkans inflytande på städernas utveckling redan
givit sig till känna under den hedniska tiden, i det att de allra äldsta
städerna uppstått omkring de stora hedniska templen och offerlundarna.
Men den hedniska kyrkans makt var dock alltid ringa, och folket bodde
ännu i forna tider så glest, att de nödiga villkoren ej förefunnos för många
eller stora samhällen. Annorlunda blev det, sedan kristendomen blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
