Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HED VANDRING AH
583
måste marken vara sänk. Och . . . Thalatta, thalatta! När jag kom ända
fram på krönet av backen, såg jag, att en liten rask bäck slingrade sig
fram från dalfårans botten. Jag störtade i fyrsprång utför ljungbranten,
klöv en häck av säv och ett envist snår av grått vide vid backens fot,
men kände i nästa ögonblick någonting isande kallt i mina skor, vilket
liksom kramade ihop mina tår med en hand av frost och vägrade att
släppa dem.
Fig. 303. Hus på Ahlheden.
Kort sagt, jag stod i gyttja till fotknölarna, och framför mig sågs
mellan tottar av ängsull och starr puss vid puss av ett vatten med ett
utseende som utspilld tjära, vilket återspeglade solskenet i sjufaldig
färgprakt. Besviken och kutryggig sökte jag mig tillbaka upp på fast mark.
Jag tittade ned på mina gyttjiga skor — synd på den blanksvärtan!
Jag kunde höra bäcken porla strax intill mig. Det hördes nästan,
som om den skrattade ut mig, därför att jag inte visste, alt det, som man
starkast åtrår här i livet, det får man som oftast smyga sig till på listiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
