Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HED VANDRING AH
615
förening och den, som med järnfast hand ledde den under en mansålder,
var Enrico Mylias Dalgas (f. 1828, † 1894). Den, som en gång sett hans
lilla satta, skulderbreda gestalt med det grå, kortklippta helskägget och
de tunga långstövlarna med blanka kragar, glömmer honom sent. Han
erinrade om dessa sega, lågstammiga och vittutgrenade träd med järn i
veden, av vilka han drog upp så många, som nu stå och svettas ut en
skarp lukt av kåda och kraft.
Fig. 319. Hus på Hjelmheden.
Jag såg honom i min barndom i min hemsockens skola, där ban
skulle omvända en skara tröga bönder till odlingsidén. I början sutto de
och spottade, slätade därefter ut fläcken med käppen och voro
fullkomligt otillgängliga. Men som en fjäder hoppade Dalgas ned från katedern
och gick dem in på livet en och en i sänder. Han omsvepte dem med
sin mest medryckande vältalighet, han angrep dem framifrån och från
sidan, han retades och stack, han framdrog ofta andra trakters hedrande
föredöme, han slutade med att breda på tjockt med smicker . . . Det tog
— de tinade upp, de läto övertyga sig, de skrattade åt hans obesvärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
