Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GEOGRAFIEN
kvickheter, så att magarna hoppade. Och så mitt upp i skrattet en rask
vändning på klacken och front mot nästa invändning. På mindre än en
halvtimme hade han vunnit dem alla. Flys hedplantering står ännu i
dag som ett 30-årigt äreminne över hans vältalighets seger.
Här är icke platsen att berätta »hedsällskapets» saga, dess förtjänster
eller missgrepp, dess oändligt utgrenade strävanden alt utplåna heden från
Jyllands karta, än med plantering och uppodling, än med begjutning eller
torrläggning av mossar och kärr. Ett jätteföretag är det, men ett företag
i den krassaste nyttas tecken, vars kalla rakliniga grundsatser gå som en
järnvält fram över landskapets sköna och säregna drag. Ett stort och
märkligt företag, som alltid har haft en visslande medvind i sina segel.
Staten har, sedan det stiftats, skänkt det miljoner kronor, och enskilda
personer ha tagit det under armarna. Dalgas steg ned i sin grav med
en gloria som ett nationalhelgon.
Sommaren 1906 bildades en ny förening, det så kallade »Pledebruget»,
som genom några virriga åtgärder hos regering och riksdag har sökt
draga fördel av den allt behärskande stämningen för ljungens fullständiga
utrotande.
Med stiftande av denna förening få vi hoppas, alt ljungraseriet nått
sin höjdpunkt i Danmark. Nu låter det ofta, som om ljungen och sanden
vore det enda, åt vilket man anständigtvis kunde ägna överskottet av sin
kraft. Men vi ha då också i Danmark annat än sand — vi ha mycken
jord, gammal jord, präktig jord, men ytterst ofullständigt utnyttjad jord.
Var finnes den Dalgas, som med spaden vågar peka på dessa egendomars
väldiga brödmagasiner och fordra, att de delas ut åt det talrika,
arbetande folket? Här skulle Danmark med lätthet kunna föda hela sin
överskjutande befolkning, som nu lockas ul till ett tynande liv på heden, där
sanden och ljungen på sina ställen ej ha föda nog åt en daggmask,
mycket mindre åt hungrande människobarn.
Men ännu vinna sådana röster ingen lystring i Danmark, och troligen
komma de ej att göra det, förrän det blir för sent. Och de som ha alla
sina djupaste och innerligaste naturintryck från heden — de få söka
svälja sin sorg så gott de kunna.
Men den, som har iakttagit utvecklingen under de senaste 30 åren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
