Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND
11!)
utvecklat sig tydligare, medan trakten har varit avsöndrad från kärnan av
det storryska riket. Men skilsmässan varade dock ej så länge, att den
hann grundlägga någon mera djupgående olikhet eller bilda en tydlig
gräns; och folkgrenen var icke utvecklad nog att bilda en egen
kulturkrets. Språk, klädedräkt och levnadsförhållanden hos storryssar och
vitryssar gå så sakta över i varandra, den ursprungliga skillnaden blir
snarare allt mindre än större.
Av mera djupgående betydelse blev olikheten mellan det nya
»Storryssland» och de söder om vitryssarna boende delarna av det gamla
Dnjepr-Ryssland. Under Polens överhöghet förlorade folket här å ena
sidan under lång tid förbindelsen med fränderna i nordost, och å andra
sidan bibehöll det sambandet med de ryska fränderna bortåt Karpaterna
och upp mot norra Bug. I sydvästra delen av det stora slättlandet bildar
historien sålunda ett eget »Lillryssland», varav stora delar numera höra
till Österrike och som blev kärnan i den stora ryska folkstam, som vi
kalla lillryssar eller rutener.
Det är ganska sannolikt, att vissa grunddrag i olikheten mellan den
typiske lillryssen och den typiske storryssen sammanhänga med urgammal
antropologisk skillnad. Den genomgående mörkare lillryssen tyckes enligt
fackmäns utsago mera närma sig den kroppstyp, som vi äro vana att
förbinda med den sydeuropeiska ariern; angående den typiske storryssen få
vi förutsätta, att han under stammens utbredning österut redan i mycket
gamla tider har upptagit åtskilligt blod från äldre »finsk» befolkning.
Möjligen sammanhänger härmed den olika lynnesart, som många torde
lägga märke till hos de båda grenarna; lillryssen förekommer dem mera
poetiskt anlagd, storryssen mera utvecklad i praktisk riktning. Även vissa
språkliga drag locka oss att tänka på en urgammal klyvning i sydryska
och nordryska.
Men på alla dessa områden är det farligt att uttala mera bestämda
meningar. Icke kunna vi vara säkra på, att icke lillryssens yttre lika
mycket som storryssens är präglat genom en senare uppblandning med
främmande folk, med de många »mongoliska» element, som ha avsatt sig
i Sydryssland i äldre tider. Skillnaden i lynnesart kan bero lika mycket
på levnadsvillkor och omgivande natur som på rasskillnad. Och språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
