Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
familjens angelägenhet, som släktens äldste uteslutande ägde myndighet
att avgöra.
Av senare ursprung, men i stället ännu förekommande inom en
väsentlig del av den ryska bondevärlden, är en egenartad gemensam
jordbesittning, som säkerligen många av mina läsare hört talas om. Jag har i det
föregående flera gånger berört den, exempelvis vid omnämnandet av
olikheten mellan den typiska
lill-ryska och storryska byn.
Bland lillryssarna och på
det hela taget i västra
delarna av det ryska
slättlandet, som icke höra till
det rent storryska,
»moskovitiska» bildningsområdet, är personlig
besittning av bondgården det
vanliga. Den äkta
storryska odlingen har
däremot, under loppet av
1600-och 1700-talet, utvecklat
ett system för
bondeståndets jordbesittning, som i
sina huvuddrag bibehölls
vid böndernas personliga
frigörelse från godsägarna
för femtio år sedan.
Gårdsbyggnaderna med
angränsande tomt och trädgård äro familjens egendom, men jorden i övrigt
tillhör icke den enskilde bonden eller familjen, kan sålunda ej säljas eller
avyttras av denna, den tillhör den samlade »miren», bondekommunen,
som dennas oförylterliga egendom. Den lottas ut till de jordberättigade,
och till lotten hör motsvarande del av de skatter och utskylder, som
påläggas kommunen, tills helt nyligen i samlat belopp och under
gemensamt ansvar. Jordfördelningen har då naturligtvis måst göras om med
Geografien II. 8
Fig. 52. Ryska soldater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
