Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
212
GEOGRAI-IEN
fäller upp eller vrider bron åt sidan och langar så en träsko på en stång
ned till skepparen, som tar ett kvitto ur tån och i stället lägger ned
avgiften.
Det är nätt och snyggt ombord på dessa skutor. Skinande
mässingsbeslag och skurat däck och hemtrevlig ruff med matta på golvet och
blommor i fönstret. Ty det finns kvinnor ombord, ja, också barn.
Skepparen har ofta intet annat hus än detta flytande. Man födes där och dör
där. Det finns nog minst f 0,000 sådana fast bebodda skutor, som segla
och staka sig fram på alla håll i Holland.
De gamla dragskutorna däremot äro nära nog försvunna, nu när
järnvägar och ångare har erövrat alla samfärdsleder. Att sitta i dragskutan
med spottbacken på bordet och kritpipan i munnen, medan en häst gick
och drog på land och landskapet gled förbi fönsterna, alltsamman
ljudlöst, ja, det var en dröm, liknande den första dagen i Venedig. Och
färdens längd mättes efter det antal pipor, som kunde rökas under vägen.
»Skall det vara en åtta eller tio pipors resa?»
Kort sagt: vattnet har blivit Hollands hjärtblod och kanalerna dess
ådror. Ja, vattnet har blivit mer än en tjänare, det har blivit Hollands
bundsförvant i kampen mot mänskliga fiender.
När den spanske konungen Filip II och hertigen av Alba ville utrota
reformationen och införa inkvisitionen i Holland, då var det slutligen,
näst Gud och fursten av Oranien, vattnet, som de litade på. »Lieue/’
be-dorven land, dann verloren», hellre sänka landet än överge det! Det var
deras stolta lösen. Alltså, då spanjorerna år 1574 lågo utanför Leiden och
staden i 131 dagar hade uthärdat belägringen, men ej förmådde mera —
upp med fördämningarna vid flodtid och västlig storm! In kom vattnet
brusande både från Yssel och Maas och havet, och med vattnet Hollands
samlade flotta. Fienden måste fly, och Leiden var räddat.
Likaså, då Ludvig XIV och England anföllo det lilla folket och
hånande ryckte fram mot Amsterdam, med den orimliga befallningen, att
landet genast skulle övergå till katolicismen. Fruktan slog om till trots.
Oraniern och vattnet blevo åter deras tillflykt. Vattnet in och fienden ut!
Och samtidigt slogo De Ruyter och Tromp engelsmännen till sjöss.
Men detta stridssätt tog sin början nere i det zeeländska Flandern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
