Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LANDET UNDER IIAVET
221
Den holländska kroppstypen, sådan man ser den mest, är rund och
stadig, en hydda som sig bör för ett fryntligt och belåtet sinne. Man
vilar på sina lagrar och klappar på sin pung. Det yttre och det inre
täcka vartannat. Belåtet sinne och form som ett klot vila ju bådadera
lika tryggt, vilken sida man än vänder upp. Därför hör det så väl hemma
i Holland, allt detta, som rundar sig så kraftigt, ända från Frans Hals’
män och kvinnor ned till koffarna och boskapen och ostarna, ja till och
med lökarna. Det passar så bra till detta präktiga holländska lynne, som
överallt rundar sig och vaggar så hjärtans belåtet. Det går så långt, att
när vi säga något »rakt på sak», så säga holländarna det »runt ut»
(rond uit).
Låt oss nu övergå till deras folkdräkter.
Man kan ej tänka sig bättre bevis på holländarnas sega fasthållande
vid det gamla samt deras orubbliga känsla för sitt land, sin bygd, ja
för sin socken. Man kan exempelvis jämföra med norrmännen, som
också av hav skiljas från andra länder och vilkas bygder skiljas av tjäll
och fjord. Och dock försvinna i Norge alla säregenheter. Folkdräkter
äro snart en saga blott, t. o. m. i Sätersdalen. I Holland däremot kläder
man sig på landet såsom farföräldrar och farföräldrars föräldrar gjorde
det. Det lilla platta landet ligger omgivet av Europas tre stora
kulturländer, England, Frankrike och Tyskland, vilkas europeiska böljor
dagligen överskölja bela landet. Och ändå håller varje bygd krampaktigt
fast vid sin folkdräkt, antingen man går hemma i sin dagliga gärning eller
far till storstaden för att sälja eller köpa.
Det är ju särskilt kvinnorna, som i detta avseende ådraga sig
uppmärksamheten, och i all synnerhet genom sitt dinglande guld.
Nordhollands kvinnor med guldplåtar eller filigranssmycken hängande ned från
tinningarna och hattar, vilka ha ärtblomman till förebild; Frieslands med
sina blänkande silver- eller guldhjälmar över fina vita hättor och
hängande nackbräm av de härligaste spetsar. Det är dessa hjälmar, över
stolt burna huvuden, på smärta, starka kroppar, som göra, att Frieslands
kvinnor likna en här av amasoner. Eller ön Markens: kvinnorna, stora
och små, med tjock, tvärt avklippt lugg under en enkel vit hätta, varifrån
vid öronen en enda lock, tjock som ett rep, hänger långt ned över axlarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
