Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
GEOGRAI-IEN
och kjolar i två olikfärgade avdelningar. Männen med säckbyxor till
knäna, tröjan nedstoppad och blommig halsduk med snibben långt nedåt
ryggen. Och så ej att förglömma Zeelands kvinnor med guldspiraler som
soffresårer, skjutande ut från pannan, så att man måste akta sig väl för
att komma dem för nära. Och män med väldiga filthattar, korta
jackor med tunga silverdalrar
till knappar samt liksom
alla, alla vandrande i
blank-skurade träskor.
Även städerna ha
bibehållit åtskilliga gamla
sedvänjor; likbjudare gå ur hus
i hus för alt bjuda till
begravning, med långa, svarta
llor, trekantig hatt, knäbyxor
och skor med spännen, och
följa till graven i samma
dräkt. Amsterdams
barnhusbarn, flickor och pojkar,
gå röda på den ena sidan
och svarta på den andra,
från topp till tå, tvåfärgade
efter Amsterdams färger,
t. o. 111. som vuxna. Så
kan man då se, vem som
föder dem. Och de födas
så gott och så länge, att
inan gärna bär ett rött och ett svart byxben och en röd och en svart
ärm för den förmånens skull.
På det hela laget äro de välgörande stiftelserna i Holland mycket rika
och stipendier och testamentsgåvor mycket rundliga. Studentstipendierna
i Leiden voro som en mindre prästlön i de skandinaviska länderna.
Holländarnas seder äro ofta lika gammalmodiga som deras kläder.
Och de framkalla än vår vördnad, än vårt leende. Så är fallet, när barn
Fig. 111. Ensamjungfru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
