Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLBRYTNING I SYD-WALES
291
kommer en lutande häst, följd av de kolkärror, som han släpar framåt
spåren. Jag höjer lyktan för att se på detta underjordiska djur, och jag
möter dess ögon, som äro stora, fromma och trötta. Närmare hundra
hästar leva i Maerdygruvan. Från den dag de sänkas hit ned på
hissen, darrande av skräck, hjälplösa i sin ångest och förvirring, alldeles
som om de vore människor, och till den dag det är ute med deras kraf-
Fig. 152. Gruvarbetarnas församlingshus i Maerdy.
ter, se de icke dagens ljus. De ha sina stall här nere. De fodras och
vattnas i det eviga mörkret. Det är för dem ingen skillnad på natt och
dag, vår och höst, sommar och vinter. När man ser, att de ej förmå
mera — och gruvarbetaren är öm om sina hästar, som tjäna honom så
väl — sättas de åter på hissen och firas upp. Många överleva icke denna
återfärd; de dö på vägen av hjärtslag. De, som komma levande upp
förfäras över ljuset, som deras ögon ej längre kunna tåla, och över allt som
de se, minnas och dock för länge sedan ha glömt. Den rätta
barmhärtigheten är att göra slut på deras liv, innan de ännu ha förts till hissen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
