Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ITAI.IEN
451
förnäma ha uppfört åt sig bredvid iloden, lockade av flodens behag. Alla
pelare och väggar äro betäckta med tänkespråk, för att de besökande
må kunna tillbedja källan och gudomen».
Denna skildring utfylles av den bild, som den italienske skalden
Carducci lämnar av platsen i våra dagar: »Ännu stiga hjordarna i den
fuktiga aflonluften ned från bergen, där vinden susar genom askens krona
i den sött doftande lukten från allsköns örter, ännu bada pojkarna de
motsträviga fåren i dina böljor, o Clitumnus, medan modern sitter
barbent i husets dörr med dibarnet och sjunger vaggsånger och fadern
kommer hem från sitt dagsverke i den målade kärran, dragen av oxar. Högt
över Apenninerna segla skyarna, och de låga kullarna betrakta den
välbekanta tavlan. Historien går sin gång, blott det, som är evigt hos naturen
och människorna, förblir oföränderligt i alla tider».
Innan vi överge Umbrien, göra vi en sista avstickare till Orvieto,
som kanske är den av de italienska städerna, som har bevarat sitt
medeltida utseende allra mest oförändrat. Dess läge är ur försvarssynpunkt
viktigt; det har varit nyckeln till Latium för varje fiende, som kom norrifrån.
Men så var det också i forna tider en ointaglig fästning. Det är anlagt på ett
platt berg, som ligger ensamt mitt ute på slätten. Endast två i berget huggna
vägar leda dit upp; numera kommer man även dit medels en repbana
(funiciilare). Så fort vi kommit inom murarna, tro vi oss försalta
århundraden tillbaka i liden; gator, hus, kyrkor och palatser ligga där alldeles
som under medeltiden, och man tröttnar aldrig på att gå omkring där.
Till på köpet har Orvieto den praktfullaste domkyrka med en rikedom
av den härligaste konst, däribland Luca Signorellis berömda
freskomål-ningar, om vilka det har sagts, alt blott Michelangelo kunde se på dem
utan att behöva slå ned sina ögon.
pontinska träsken.
Med tungt hjärta resa vi förbi Rom. Medan tåget ilar hän över
kampagnan, se vi i fjärran Peterskyrkans väldiga kupol och efterhand bela
staden, som från järnvägen tar sig alldeles modern ut. Men vi veta, att
den under årlusenden har varit världens härskarinna och all den gömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
