Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
en oräknelig mängd minnen från sin långa storhetstid. Vi skulle gärna
vilja stanna där, länge, och fördjupa oss i dem. Men vi ha en annan
resplan.
Tåget för oss längre söderut, fortfarande över den romerska
kampagnan. Färgen är enformig. Somligt ligger där ljusgrått i solen, men det
mesta är brunt: bruna, avsvedda grässtrån med en och annan taggig
buske eller ett enstaka pinjeträd. Endast vid stationerna en frodig grupp
feberträd, eucalijptus, planterade mot sumpfebern. Och nere i djupet några
vattensjuka hål; där växer den bruna säven. Landet är vågformigt och
småkulligt, med några svartbruna tynande rönnar på toppen av en liten
höjd. I bakgrunden Sabiner- och Albanerbevgens blå kedja med
sluttningar, så väl odlade som trädgårdar. Härifrån löpa de romerska
vattenledningarna, akvedukier, på sina valvbågar över slätten och erinra oss
om romarväldets glanstid.
Eljes ligger landet så, som det har legat i hundratals år. Det
användes till betesmark åt fåren, ett tecken till den eländigaste vanskötsel.
Rätt som det är, se vi också talrika fårhjordar, vaktade av ridande,
skinn-klädda herdar. Det är samma olösta jordbruksfråga som på
Graccher-nas tid.
Vårt mål är tills vidare de pontinska träsken. Vi följa den appiska
vägen, »vägarnas drottning», som från Rom lik ett rakt streck för mitt
igenom träsken till Terracina. Härifrån löper den vidare tvärs över halvön
förbi Capua och Caserta till Brindisi. Det var det romerska rikets
viktigaste militärväg, anlagd redan 312 f. Kr. av censorn Appius Claudius.
De pontinska träsken sträcka sig utöver en bredd växlande mellan
10 och 18 kilometer och på en längd av 50 km. från havet upp till
bergens fot. I forntiden voro de ett välodlat land med 24 städer och byar.
Men redan under den romerska fristatens sista tid började detta land råka
i lägervall, till följd av det fria bondeståndets undergång. Härvid
upphörde arbetet med markens torrläggning. Med den ringa lutning marken
här har kunna icke åarna och bäckarna föra bort den vattenmängd, som
kommer från bergen. Och när vattenväxterna fingo lov att breda ut sig
och kanaler och diken blevo tilltäppta, blev vattnet stillastående, och hela
slätten förvandlades till ett träsk. Otaliga äro de torrläggningsförsök, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
