Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redaktionen: Kinesiskt te, dess huvudort och vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48
GEOGRAFIEN’
mycket utbredd i Europa, är den, att svart och grönt te framställas av
två olika växter, och att särskilt Indien och Ceylon skulle vara det svarta
teets hemland, medan det gröna skulle leda sitt ursprung från Kina och
Japan. Men även detta än en villfarelse. Hela hemligheten är den, att
det gröna teet blir mindre bränt än det svarta.
Kinesiskt te överträffar dock allt annat, både indiskt och japanskt,
men detta sammanhänger nog till väsentlig del med den omsorgsfulla
beredningen i Kina, som vi längre fram skola få se. Och det är alldeles i
sin ordning, att »de gröna skott om våren» i ovan
anförda citat framhållas som de bästa.
Teet skördas nämligen flera gånger om året. När
busken är fullvuxen — och det är den som oftast i
sitt sjätte år — skattas den från två till f}rra gånger
årligen, intill sitt 18:de eller 20:de år.
Dessa upplysningar äro hämtade ur det
framstående arbetet »Kina och Japan» av den tyske
författaren Ernst v. Hesse-Wartegg, vilkens framställning
vi lägga till grund för del följande.
Kinesen dricker teet utan några tillsatser, och
européen behöver en smula tid, innan ban lär sig
all sätta värde på blott den gulbruna drycken, van
som han är att förtära den med grädde och socker.
Överallt vart man kommer, berättar vår sagesman, antingen för all
göra ett kort besök eller lill och med blott för att göra inköp, är del
gängse plägsed i Kina att bjuda på le. En snedögd mongol med fläta
nedåt ryggen bär in kopparna, lägger några teblad i dem, häller kokande
vatten över och täcker kopparna med ett litet fat. — »Kort därpå tog
min värd vanligen koppen med höger hand, sköt med samma hands
pekfinger tefatet tillbaka så långt, att ban kunde dricka, utan att bladen
följde med, och sörplade med välbehag. Innan en vecka hade gått, hade
jag vant mig att dricka te på kinesiskt sätt och förakta europeisk sed i
detta avseende.» — Tillagat på delta sätt är teet en verklig läskedryck, och
kinesernas kända måttlighet i fråga om förtärandet av sprithaltiga drycker
beror säkerligen icke minst på deras vederkvickande, uppfriskande le.
Fig. 27. Gren av
tebusken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
