Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på fid.iiöarna
565
tider ditlagts av fidjifolket, sedan den verkliga stenen med Cakombaus
tillåtelse funnit användning som hörnsten vid kyrkans byggande.
Under återfärden till Suva höllo vi oss närmare kusten än på färden
dit, och det blev oss möjligt att ganska tydligt urskilja byarna på
stranden. De voro ej få; landet föreföll fruktbart och bebyggt, och
kokospalmer stodo överallt längs stranden. I en stor båge foro vi förbi de små
öarna O/jo, Mbulia och
Yan-giwe för att vid solnedgången
ankra utanför Dravuni. Här
stego vi i land och uppsökte
en by, belägen ett stycke från
stranden inåt skogen, där vi
bådo om tak över huvudet
under natten. Det beviljades oss
gärna. Byn var fattig. Husen
stodo tätt inpå varandra, och
omedelbart där bakom tog
skogen vid. Luften var tryckande,
enär den svala havsbrisen ej
förmådde bana sig väg genom
de täta snåren. Ön var utan
vatten, så att infödingarna voro
tvungna att uppsamla
regnvattnet. Men ofta kunde regnet
utebli i hela månader, och just
nu hade man ej haft någon
nederbörd på ett halvår.
Häri låg väl anledningen till, att invånarna voro mindre snygga än
infödingarna i Kandavu. I Tavuki hade vi dagligen njutit av ett
angenämt bad i floden. Något längre nedåt badade tidigt på morgonen
kvinnorna; det var strängt förbjudet för männen att närma sig denna plats,
och var någon tvungen att gå där förbi, så måste ban vända bort
huvudet. Den, som ville tvätta sig i Dravuni, fick gå ned till havsstranden,
men detta var så pass besvärligt, att det tydligen ej hände ofta. Sak-
Fig. 346. Vairafallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
