Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
geografien*
nåden av dricksvatten kände infödingarna ej så stor; ingenting var bättre
att släcka törsten med än mjölken av kokosnötter. Några sådana fingo
vi också till skänks, och i gengäld gåvo vi tobak. Men för något slags
lagade rätter betackade vi oss på förhand, enär vi varit nog försiktiga
att äta vår kvällsvard ombord.
Sömn blev ej mycket av; under den första hälften av natten kunde
vi ej bli kvitt dem, som kommo för att hälsa på, även sedan vi dragit
oss tillbaka under våra moskitonät, och under den senare hälften fingo
vi ingen ro för skriken från en kvinna, ur vilken man i ett närbeläget
hus höll på att utdriva djävulen.
Vid vår avresa morgonen därpå infann sig tyvärr det av infödingarna
så länge saknade regnet och höljde alla öarna i ett fint töcken, så alt vi
knappt förmådde urskilja de vackra, grönskande ytterlinjerna av den lilla
ön Mbengka, när vi passerade där förbi.
Denna ö är märklig genom ett eldprov, som bibehållit sig där från
gamla tider. Ynglingar, som frivilligt anmäla sig därtill, våga på en
årligen återkommande fest försöket att gå över glödande stenar. Dessa
läggas i ordning alldeles så, som när ett svin skall stekas; därefter vandra
de festligt klädda ynglingarna med långsamma steg fram över dem. Före
vandringen kan ingenting ovanligt upptäckas på deras fötter, som skulle
tyda på, att de förberetts på något särskilt sätt, lika litet kan man
upptäcka några brännsår efter vandringen, som försiggått utan att den
gående röjt några tecken till smärta. Konststycket tyckes bestå däri, att de
män, som lägga ut stenarna, ge sig mycket god tid härmed och välja så
länge bland stenarna, att dessas yta något avkylts. Männens fotsulor,
som ej skadas av de vassa korallreven, taga heller ingen skada under
denna vandring.
Från Mbengka är det ej långt till Viti Leva. Vid middagstiden
anlände vi åter till Suva, glada att ur regnet komma under ett
skyddande tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
