Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från nordaustralien
573
En egendomlig oberördhet, till och med för australiska förhållanden,
vilar också över detta land, vars ensliga läge, hälsovådliga klimat och
besvärliga naturförhållanden ha hindrat nybyggarnas inträngande i de
oerhörda skogarna.
Bortom järnvägen och Port Darwin råder ensamhet och oberördhet i
Arnhems land. Skogen utbreder sig, sällan beträdd av människofot, över
de stora vidderna. Djuren leva som de ha levat i tusentals år. En vit
man drager förbi då och då, men hans spår ses föga. Djuren råda,
djuren och urinvånarna, ett folk av jägare och fiskare, som lever av djuren.
Nakna, utan kojor, utan husdjur och åkerbruk leva dessa människor i
små familjer och för sig själva boende stammar sitt ursprungliga
vildeliv. De jaga däggdjur och fiskar med redskap av sten och trä, de gräva
upp rötter, de leta upp frön och frukter till mat. En sådan tillvaro föra
de, föga berörda av vita människor och deras kultur, om man blott
avlägsnar sig en smula från järnvägen och dess närmaste omgivningar. Och
beröras de av denna kultur, så är det dess dåliga sidor, som göra sig
gällande.
Som (lockar av djur fly dessa infödingar och gömma sig för den
okände vite mannen, när han då och då drager genom skogen.
Sådant är i korta drag Arnhems land.
PÅ FLODEN DALY.
Vi hade roll bela dagen utför nedre loppel av den slora floden Daly,
konservatorn, jag och våra båda negrer. Det var under den torra
årstiden. Solen hade gassat från en molnfri himmel, och vi kände den
svidande trötthet, som är egendomlig för en dag av oavbruten färd i dessa
trakter.
Nu led dagen inot sitt slut. Floden gled bred och stilla utan forsar,
och sådant var dess lopp under de närmaste 60—70 milen ned till havet.
Så obetydlig är lutningen, att ebb och flod märktes häruppe, och hela
eftermiddagen hade vi haft god hjälp av strömmen, därför att det var ebb.
Floden gick djupt nedskuren mellan höga lerbankar i stora bukter
genom det flacka landet. Än stodo bambusnår och skog längs stranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
