Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
574
geografien*
än sågos långa uddar, bevuxna med tät vass, än utbredde sig slätten
öppen åt ena eller andra hållet.
Allt djur- och fågelliv hade vilat under dagens hetta. Nu föllo
solstrålarna snett över slätterna eller genom skogsmarkernas gläntor. En
egendomlig svalka drog över flodfåran, en svalka, som fick djuren att
vakna upp. Här och där susade en flock duvor ut ur snårskogen med
smällande vingar. En och annan »träskfasan», en stor baddare med lång
stjärt, flaxade på korta vingar upp ur vassen och utstötte ett underligt
trummande skri, som genljöd långt in i småskogens och flodfårans lystnad.
Vita kakaduor började flyga ut ur dungarna med galande skrin.
Än voro de få, än i stora svärmar. Sålunda förflöt eftermiddagen, medan
vår båt sakta gled utför floden, och allt fler och fler fåglar och större djur
vaknade upp ur dagens dvala. Vi hörde kängurur börja trampa i vassen
och inne i vildmarkens djup. Nu skulle de snart komma till floden och
dricka.
Vi behövde kött. Därför läto vi båten sakta glida längs vassen på
en bank. Jag styrde blott med årån. Vi sutto stilla som möss. Inne i
vassen prasslade en kängurus steg. Han kom orädd skumpande. Det
rörde sig i säven, en glimt av hans grågröna päls skymtade. Ett skott
knallade. En man hoppade i land och halade det döda djuret i båten.
Så rodde vi vidare. Vi måste skynda oss att uppsöka en lägerplats, ett
lämpligt ställe att draga upp båten, en säker plats att sova på om natten.
Vi påminde oss, att floden snart bröt in, att vattenståndet skulle nå sin
högsta höjd. Floden bryter in som en mäktig våg, den intet kan motstå.
En liten torr åbädd mynnade ut i floden. Där landade vi, buro upp
våra saker, drogo upp båten på strandbrädden och beredde oss för natten.
Vi bakade bröd i askan av en eld. Vi stekte känguruns kött på
glöden och åto, medan solen sjönk ned bakom en disig skogsrand långt
västerut på andra sidan slätten. Och som vi sutto vid elden, hörde vi
långt utifrån slätten ett dovt brusande, som kom närmare och närmare.
Det var floden, som bröt in. Dess dån än steg, än sjönk, allt eftersom
den drog fram genom flodbäddens långdragna bukter. Nu kom den
närmare. Nu störtade den fram över närmaste udde, en famnshög, fradgande
bränning, som slingrade sig från bank till bank. Drivved och träd väl t-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
