Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman G. Simmons: Nordostpassagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
det vittnar om en hög grad av omtanke hos ledarna, att de kunde hålla
manskapets energi uppe under denna prövande övervintring, och att blott
två man dukade under på vintern. Flera voro emellertid sjuka, då
sommaren kom, Karahavets kalla sommar med nästan ständigt isfyllt
farvatten. Barents var själv sjuk, och då man nödgades överge fartyget och
anträda återtåget med båtarna, så blevo ansträngningarna under denna
färd för mycket för honom; han nådde upp till landets nordspets, men
där dukade han under, ännu i sina sista ögonblick sysselsatt med rättelser
på kartan. Han vilar nu däruppe vid Novaja Semljas isomgärdade kust,
där han utfört sitt livsverk, och det dröjde nära tre århundraden, innan
dessa trakter åter besöktes. Heemskerk lyckades emellertid att med de
överlevande uppnå norska kusten, och härmed slutade holländarnas försök
på att utföra nordostpassagen, vars betydelse för övrigt avsevärt minskades,
sedan portugiser och spanjorer nödgats lämna den södra vägen till Indien fri.
Holländska och även engelska fångstmän besökte dock under de
följande årtiondena ganska ofta farvattnen kring Novaja Semlja, liksom även
ryssarna, vilka för övrigt långt före Burroughs förutnämnda resa ej blott
kände och besökte detta fångstfält, utan även en och annan gång
utsträckte sina färder utefter Karahavets kust ända till Obs mynning.
Ryssarna äro också de, som från 1600-talets början fram till vår tid mest
ha bidragit till vidgandet av kännedomen om Novaja Semlja. En
fångstskeppare Sawwa Loschkin lyckades under åren 1660—63 komma runt
om bela nordön och därmed bevisa, att den dittills antagna
landförbindelsen österut icke förefanns, och bland hans närmaste efterföljare, som
väsentligen bidragit till landets undersökning, kan nämnas Rossmuislow,
som uppehöll sig där i två år, och framför allt v. Lütke, som hade sitt
arbetsfält där under fyra somrar i början av 1820-talet. Övriga ryska
Novaja Semlja-expeditioner kunna lämnas åsido, dock bör en synnerligen
äventyrlig färd omtalas, som 1862 företogs av Paul v. Krusenstern. Efter
att i slutet av augusti ha kommit in i Karahavet genom Jugor Schar
nödgades han nämligen förtöja sitt fartyg vid ett stort isflak och drev
nu med detta österut, gång på gång utsatt för våldsamma ispressningar,
som slutligen krossade fartyget och gjorde det nödvändigt för besättningen
att söka över isen taga sig in till land, vilket också efter stora ansträng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
