Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
653
morgon, med delvis siktbar luft och västlig bris. Själv stod jag vid
rodret, och mina båda kamrater voro i färd med att sätta till segel. Då stötte
vi plötsligt på grund och höggo tre gånger. Alla konstgrepp för att komma
flott voro förgäves. 1 30 timmar stodo vi på detta sätt. En nordlig storm
kom oss till hjälp, och för gigade segel lyckades vi tvinga Gjöa över det
200 meter långa grundet och ut på jämförelsevis djupare vatten. Vi
mis-tade endast stråkölen, men det förundrar mig ännu i dag, att
människoverk kunde tåla vid den behandling, som vederfors Gjöa vid detta tillfälle.
Under detta ofrivilliga
uppehåll hade vi fått en
ortsbestämning och visste sålunda, var vi
voro. Vid middagstiden kastade
vi ankar under Kap Kristian
Fredrik på Boothia Felix för att
reparera efter grundstötningen.
Vinden var då svag och blåste mot
land. Klockan 11 på kvällen slog
den plötsligt om till sydost och
friskade. Det kunde ej vara tanke
på att i mörka natten, uppfyllt
som havet var utanför med
gryn-nor och skär, söka komma från
platsen. Vi hade blott en sak att
göra, nämligen att sticka våra
kättingar på sladd och se tiden an.
Kultjen växte snart till orkanlik storm; sjön reste sig hög och kraftig och
ruskade våldsamt i våra ankarkättingar, landet i lä tog sig icke så bra ut
nu, som då vi kommo in och ankrade med landet i lovart. Vi voro alle
man på däck och gjorde allting klart för en strandning, som tycktes
oundviklig. Var man hade sitt bestämda uppdrag och skulle, i samma
ögonblick som kättingarna sprungo, vara klar på sin post. Motorn gick
med full fart, och fartyget hölls rätt upp mot vind och sjö. Jag
hoppades därigenom taga en smula av den våldsamma kraft, som pressade på
kättingarna.
Fig. 389. Eskimå som bågskytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
