Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
Det var den 3 på middagen, som vi kastade ankar, och först den 8
kl. 4 på morgonen mojnade vinden av så pass, att vi kunde komma ut
igen. Ännu en gång en natt av drift i beckmörker mellan grund och skär
och så till slut befrielse. Det är omöjligt att skildra det välbehag, den
känsla av lugn och trygghet, som kom över oss efter dessa tio dagars
oavlåtliga strid, då vi kastade ankar den 9 september kl. ’/s 4 på
eftermiddagen längst inne i Pettersens bukt på Kung Williams land. Med
ett smalt inlopp låg framför oss den hamn, som skulle bli vår vistelseort
i två års tid — »Gjöa-liamnen». En stark bris från land hindrade oss
från att segla in. Först den 12 på kvällen mojnade den så mycket, att
vi kunde sträva in emot den och lägga oss för ankar. Nu kunde vi
andas ut. Vi hade gjort ett gott arbete.
»Gjöa-hamnen» var en önskeplats, liten och omsluten av land. Den
låga, av mossa övervuxna sandstranden höjde sig jämt uppåt från alla
håll till en höjd av 50 meter och bildade sålunda en liten trevlig kittel,
där vi lågo säkert och tryggt. Dagen efter vår ankomst hit rodde jag
inåt land med mina instrument för att undersöka de magnetiska
förhållandena. Så märkvärdigt det än kan låta — vi hade just funnit det
ställe, som enligt planen skulle vara det bäst lämpade för den magnetiska
stationen, omkring 10 mil från polområdet. Nu fanns ej längre något
tvivel. Detta skulle bli vårt hem under de närmaste två åren.
Vi fingo nu fullt upp att göra. Fartyget halades ända fram till den
brant sluttande strandbrädden; en luftbana anlades, och all proviant
fördes i land med tillhjälp av denna. Allt ordnades, och ett skjul av
segelduk byggdes över.
Så kom turen till observationerna, och del ena dök upp efter det
andra. Först det magnetiska variationshuset, så ett boningshus åt
meteo-rologen och magnetikern. Dessa båda byggdes av tomma proviantlådor
fyllda med sand. Därnäst kom turen till huset för de absoluta
magnetiska observationerna. Väggarna byggdes av snöblock, och taket syddes
av tunn, genomskinlig segelduk. Slutligen byggdes Uranienborg — det
astronomiska observatoriet — likaså av snö och segelduk. Utom all
denna byggnadsverksamhet hade vi därjämte gjort ett annat gott arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
