Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordvästpassagen
661
ders kyla. Vi måste kasta av oss plagg efter plagg och upphörde därmed
först, när anständigheten så fordrade.
Denna slädresa avlöpte ej särdeles lyckligt. En benskada, som jag
ådrog mig, tvang mig att ligga i sovsäcken bela åtta dygn. Jag fick
dock den tillfredsställelsen att komma polen så nära in på livet, som
del var nödvändigt. Vi hade under vägen varit tvungna att lämna kvar
en av våra slädar jämte proviant för en månad, detta för att kunna öka
hastigheten. Detta var tyvärr i närheten av itchjuachtorvik-eskimåernas
fångstfält. När vi kommo tillbaka för alt hämta våra tillhörigheter, var
allting utom 5 kilo torkat kött stulet. Redan efter två månaders förlopp
voro vi därför tvungna att återvända hem.
I början av juni kommo stora skaror eskimåer till fartyget. Deville
då sälja sälspäck och hudar av djur, som de hade fångat under vinterns
lopp. I betalning lingo de trä och järn. I mitten av juli lämnade de
llesta oss igen för att idka renjakt och laxfiske på olika håll. Sommaren
1904 utlade löjtnant Hansen med en man under en båtfärd en större
depå vid Kap Crozier, ungefär 10 mil från stationen.
Vintern bröt in något tidigare detta år än det föregående, och isen
lade sig en vecka förr. Renen, som förra hösten hade förekommit i
oerhörda skaror, visade sig detta år mycket sällan. Hela vårt vinterförråd
bestod sålunda 1904 blott av 20 renar, och dessa hade vi skjutit långt
inne i landet, medan vi 1903 kunde ha fällt så många vi önskat, ända
nere vid fartyget. Eskimåerna, som hade tillbragt sommaren med
renjakt i norra Amerika, lämnade oss emellertid en massa renkött. Från
andra håll fingo vi lax, torsk och forell, så att vi voro väl rustade även
för nästa vinter.
Efter vår 17 månaders samvaro med netchjilli-eskimåerna blevo vi
småningom så förtroliga med somliga av dem, att de efterhand lade bort
den misstänksamhet, de i allmänhet hysa gentemot främlingar, och visade
oss helt och fullt förtroende. Vi blevo emellertid aldrig mäktiga deras
språk, så att riktigt ned till botten av deras liv trängde vi aldrig. Vad
jag emellertid har att berätta, vilar dels på ett noggrant iakttagande,
dels på upplysningar av eskimåerna själva. Jag vågar därför tryggt utgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
