Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
662
från, alt mina upplysningar rörande en av de intressantaste och minst
kända folkstammar på jorden äro riktiga.
Netclijilli, som netchjilli-eskimåerna anse för sitt hem, är stränderna
runt den stora Willerstedsjön på Boothianåset samt det lilla stycke flod,
som från denna står i förbindelse med havet. Tyvärr fingo vi aldrig tid
att avlägga något besök hos dem, men av eskimåernas många
redogörelser vet jag dock, hur där ser ut och hur livet där gestaltar sig. Från
islossningen i juni—juli månad och till januari—februari nästa år leva
de här, om sommaren i sina tält och när snön faller i sina snöhus. Ofta
måste de också under övergångstiderna, från vinter till sommar och
från sommar till vinter, när snön antingen — som i juni månad — är
för vattendränkt för att använda till uppförande av en bel snökoja —
använda ett slags byggnad, vars väggar beslå av snö och vars tak består
av skinn, en förening av snöhydda och tält alltså. Eller ock, som det
ofta händer på hösten i september månad, när kölden bryter in och
insjöarna lägga sig, innan snön kommer, bli de tvungna att uppföra en
isbyggnad med tak av djurhud.
Den snö, som lämpar sig bäst till husbyggnad, är sådan snö, som
har ett omkring 30 cm. djupt löst lager på ytan och där under ett fast
och stadigt lager. För hårt får heller icke detta lager vara, då
snö-blocken därigenom bli svåra att yxa till. När platsen är väld, skyfflas
det övre lösa lagret av och lägges runtomkring efter den storlek, kojan
skall ha. När nu det undre, hårda lagret ligger blottat, börjar den
byggande med • sin kniv, vilken som oftast har långt skaft och långt blad,
att yxa till och resa upp blocken. Huset bygges inifrån, och blocken
skäras uteslutande från byggnadstomten. Det händer sällan, att en eskimå
behöver ta sin tillflykt till snön utanför. Blocken skäras ut ur snön på
hög kant, och detta är orsaken till, att byggnadstomten kan lämna
tillräckligt material. Kojan bygges i spiralform på så sätt, att det ena blocket
alltid stöder sig mot det föregående. Kojan får form av en stor bikupa.
Det svåraste för oss var alltid, när vi skulle börja »taga in» och
bygga taket. Blocken måste nämligen då intaga en mycket lutande
ställning, ja, man kan nästan säga svävande. Men detta sätt att bygga är
eskimån medfött. Där han sätter blocket, där står det, även om det bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
