Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Livets afton och nedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livets afton och nedgång.
Efter det Kant uppnått några och 60 års ålder
klagade han själv allt oftare över att tecken på
tilltagande ålder började inställa sig hos honom.
Redan hösten 1785 skrev han till en vän härom: »Jag
börjar bli tämligen gammal och erfar icke längre
lättheten att så snabbt som förut kunna stämma tankarna
om från det ena olikartade slaget av arbete till det andra.
Jag måste hålla mina tankar oavbrutet samlade, för
att icke tråden som sammanhåller det hela skall gå
förlorad.» Sex år senare talade han om att en plötslig
revolution inträtt i hans hälsotillstånd, varigenom
han mist sin aptit och även dispositionen för
tankearbete blivit ansenligt nedsatt. Han kunde icke
längre föreläsa mer än ett par timmar i rad eller lika
lång tid utföra eget arbete utan att överfallas av en
obetvinglig sömnlust och tillskrev dessa symptom
den tilltagande åldern. Ännu i början av 1790-talet
var Kants föreläsningsverksamhet emellertid ganska
omfattande; sina »offentliga» kurser föreläste han
på de fyra »huvuddagarna», måndag, tisdag, torsdag
och fredag från 7—8 på morgonen och de »privata»
kurserna mellan 8 och 10. Huvudföreläsningarna
åhördes ännu denna tid av 50—80 inskrivna deltagare.
Kants levnadstecknare Fr. Th. Rink, som åhörde
honom från 1786—89, meddelar att Kants föredrag
redan denna tid i så hög grad saknade livaktighet,
att man stundom kunde tro honom vara i beråd
att slumra in, i vilken uppfattning man stärktes, då
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
