- Project Runeberg -  Immanuel Kant : hans liv och filosofi /
89

(1922) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Landtman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Livets afton och nedgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man med ens såg honom rycka sig tillsamman och
ånyo koncentrera sina avmattade krafter. Det var
efter sitt första åhörande av Kant den 4 juli 1791
Fichte betecknade dennes föredrag som »sömnigt».

Sin sista föreläsningskurs höll Kant sommaren 1796.
Tidigare än vanligt, redan den 23 juli, slutade han
sin då behandlade kurs i logik, vilket datum med all
sannolikhet betecknar det sista tillfälle då Kant bestigit
katedern. För de följande terminerna tillkännagav
han visserligen om fortsatta kurser, men dessa kunde
ej längre fullföljas av honom. Kants avgång från
hans akademiska verksamhet kom att ske med en viss
solennitet, emedan den i tiden nära sammanföll med
en omfattande och spontan uppvaktning, för vilken
han gjordes till föremål från den studerande
ungdomens sida. Den 14 juni 1797 begav sig nämligen hela
studentkåren i ett högtidligt tåg till Kants bostad och
överräckte åt honom en till hans ära författad dikt,
däri han hyllades som »der Erde allergrösster
Geist»,35 vilken lämnade till och med en Plato och
en Newton långt bakom sig.

Tillbakagången i Kants kroppsliga och andliga
krafter skedde långsamt och gradvis. Hans förr så
utomordentliga minne avtog påfallande, och i
motsats till vad som egentligen kännetecknade hans
väsen, ådagalade han nu ojämnhet och otålighet i
lynnet. Allehanda mer eller mindre besynnerliga
föreställningar gjorde sig gällande hos honom, särskilt
sådana rörande hans hälsa. Det tryck han
ständigt erfor över hjässan tillskrev han sålunda
»luftelektriciteten». Sin tröga matsmältning ansåg
han bero på att hans tarmkanal var för lång i
förhållande till hans kroppsstorlek. En tid föreställde
han sig, att det vid drickande var nödvändigt att
andas mycket djupt, emedan man därigenom skulle
tillföra magen ett erforderligt kvantum syre från

89-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glkant/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free