- Project Runeberg -  Immanuel Kant : hans liv och filosofi /
112

(1922) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Landtman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 1. Åskådningsformernas rum och tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ger spörsmålet: »Kunna vi även genom enbart
förnuftstänkande oberoende av varje erfarenhet utvidga vårt
vetande, och huru är det möjligt?»

Den första avdelningen av frågan besvaras av
Kant jakande. Möjligheten åter av den syntetiska
förmågan hos förnuftets kunskapsverksamhet
ådagalägges enligt honom av tvenne vetenskaper: den rena
matematiken och den rena naturvetenskapen (’ren
betecknar i Kants terminologi ’apriorisk’, ’oberoende
av erfarenheten’, d. v. s. ’på förnuftet grundad’).
Härmed uppdelas Kants undersökning till en början i
tvenne avdelningar, ägnade de omständigheter som
möjliggöra å den ena sidan ren matematik, å den andra
ren naturvetenskap.

Matematikens omdömen äro enligt Kant syntetiska.
Man kunde visserligen ursprungligen tycka, resonerar
han, att en sådan sats som t. ex. 7 + 5 = 12 skulle
innefatta ett analystiskt omdöme, i det att däri endast
skulle förekomma en logisk deduktion, vars resultat
städse, om något annat resultat än det riktiga bleve
försökt, skulle strida mot logikens s. k. motsägelselag.
Emellertid visar det sig, anser han, att i logisk
bemärkelse summans begrepp endast innefattar de
båda addendernas förening som sådan, men dän
inbegripes icke av vilket tal summan faktiskt utgöres,
och det är i detta sistnämnda tal ett nytt moment
tillkommer. Man må analytiskt uppdela ’7+5’ huru
man vill och skall därmed dock aldrig anträffa talet
12. Enligt Kant måste man gå utöver begreppen
’7’ och ’5’ och taga åskådningen till hjälp för att se.
talet 12 framgå ur deras förening. Subjektet ’7+5’
uttrycker visserligen, att 5 skall fogas till 7, men
ingen analys av de båda talen ger vid handen, att
summan är lika med 12. Aritmetikens satser äro
städse syntetiska, anser Kant, och han håller före, att
detta så mycket tydligare framgår, om man som
112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glkant/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free