Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 3. Den rationella filosofiens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingen av vår karaktär utgör en på oss ställd
fordran, och emedan den existerar som en fordran,
måste den även vara möjlig att uppfylla (jfr sid.
137). För flere av Kants samtida (t. ex. J. G. Fichte)
och även många senare tänkare har Kants lära om
människans frihet verkat som ett hugsvalelsens
budskap, vilket frälst dem från mycken nöd såsom
en av dem efterlängtad räddning ur determinismen.
Den rationella eller spekulativa teologien hade
utgått från den naturliga känsla människan erfar
av avhängighet i förhållande till en ideell,
översinnlig makt, men den i förenämnda känsla boende idén
hade man försökt utforma och personifiera. Den
rationella filosofien hade tillämpat sitt vanliga
demonstra-tionsförfarande även på föreställningen om ett högsta
väsen och sålunda försökt bevisa Guds tillvaro. De
tre hithörande hävdvunna bevisen äro emellertid
alla enligt Kant helt och hållet ohållbara. Det
populäraste beviset utgöres av det fysiko-teologiska eller
teleologiska, enligt vilket man av den systematiska
fulländning, som kännetecknar världen ända i dess
minsta enskildheter, sluter sig till en allvis och
allsmäktig skapare. Enligt Kant förmår man
emellertid först och främst icke bevisa, att
ändamålsenligheten i världen härrör av ett förnuftigt väsen och
icke framgår ur världens egna inneboende lagar,
men även om man här antoge tillvaron av en
verksam, tänkande varelse, så kunde man i ingen
händelse sluta sig till annat än existensen av en
förvånansvärt mäktig och vis, men icke allsmäktig och
allvis, ordnare, alltså ett slags världsbyggmästare,
men icke världsskapare.
Det kosmologiska beviset utgår från de i världen
existerande förhållandena, vilka alla i något
avseende äro betingade, och sluter till att som deras
grund med nödvändighet måste finnas en yttersta
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
