Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Sedeläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedeläran.
Avslutningen av Kants egentliga system utgöres av
hans sedelära, vilken organiskt vilar på hans
förnuftskritik. De förnämsta hithörande arbetena
utgöras av Methapliysik der Sitte-a (senare delen,
Metlia-physische Anfangsgründe der Tugendlehre) och
Kritik der praktischen Vemunft.
I företalet till Kritik der praktischen Vemunft
betonar Kant parallellismen mellan detta arbete
och Kritik der reinen Vemunft, och i själva verket
upprätthåller Kant även i yttre avseende en viss
motsvarighet mellan sina båda förnuftskritiker.
Medan lagarna inom naturen eller företeelsevärlden
uttrycka ett måste, förkunna lagarna inom
familjehandlingarnas värld ett böra. Liksom det är
förståndet som dikterar lagarna inom företeelsevärlden,
så uppställer det praktiska eller moraliska förnuftet
självt sina lagar. Sedelagen, tolkad av etiken eller
läran om det rätta, är enligt Kant autonom, den
härrör ur människans eget innersta väsen och
bestämmes icke av någon som helst yttre (heteronom)
auktoritet (t. ex. Guds vilja). Att sedelagen är apriori
ådagalägges av dess allmängiltighet och
»nödvändighet» (betingelselöshet). Liksom de aprioriska
naturlagarna endast hänföra sig till formen för vår
kunskap 0111 företeelsevärlden, så föreskriver
sedelagen icke vilket innehåll den sedliga viljan bör äga,
utan uttrycker endast det formella budet: »Handla
enligt sådana maximer (individuella sederegler), vilka
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
