Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Sedeläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du städse kan önska uppställda som grund för en
allmän lagstiftning.» I denna formel inneligger även
en prövosten för det sedliga: om vi befinna oss i
tvivel rörande moraliteten hos en handling eller
åskådning, så vinna vi enligt Kant vägledning genom
att tillämpa frågan, »vilken skulle påföljden för
mänskligheten bliva, om envar skulle handla enligt
samma grundsats?»
Allmängiltiga maximer kallas imperativer, och av
dessa finnas tvenne olika slag. Hypotetiska
irnpera-tiver äro sådana, vilka gälla under vissa
förutsättningar (t. ex., »om du vill ha framgång som
köpman, så får du ej bereda dina kunder för stora
fördelar») och innefatta allmänna klokhetsregler,
genom vilka vi åsyfta förverkligande av det ena eller
andra speciella syftemålet. Sedelagen själv
däremot utgör en kategorisk eller obetingat giltig
imperativ. Plikten att tala sanning t. ex. får ej göras beroende
av några som helst förutsättningar, utan gäller
för envar utan betingelse. 1 Så visst som vi äro
förnuftiga varelser, äro vi förpliktade till sedlighet,
emedan denna i sig innefattar någonting obetingat
värdefullt. Man får härvid icke ledas av några sådana
synpunkter som t. ex. de att genom sedlighetens
iakttagande förvärva sig aktning i denna värld eller
salighet i en annan. Budet lyder ju kort och gott,
»Du bör!» vilka följderna än må bliva. Sedelagen
äger giltighet i och för sig, oberoende av om den
åtlv-des av människorna eller icke, den är rättens
oavhängiga, absoluta princip.
Man kunde mena, resonerar Kant, att lusten eller
lycksaligheten skulle, såsom många tänkt sig, utgöra
1 Iakttagande av sanningen utgör enligt Kant en av
»plikterna mot oss själva». I,ögn innebär kränkning av vår
människovärdighet och är under inga betingelser tillåten,
icke ens oin vi därigenom skulle rädda en människas liv.
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
