Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de båda bördorna och fann att hans egen var femtio
procent lättare.
»Ni är en jämnatur, Daw», sade han beundrande.
»Vem? Jag? å pytt! Då skulle ni se Rocky. Han
är gjord av platina, pansarplåt, rent guld och allt
starkt. Jag är bergsbo, men ändå slår han mig ur
brädet. Nere i Curry höll jag på att ta livet av
grabbarna, då vi voro ute och jagade björn. När jag
var ute första gången med Rocky kom jag på den
skamliga idén att stuka honom litet. Jag tog ut
stegen det värsta jag kunde, så att jag nästan sprang
i kapp med hundarna, men Rocky hade jag hack
i häl. Jag visste att han inte kunde stå ut länge
på det viset, och just därför skalade jag i väg ändå
värre. Men om en timme hade jag honom i
hälarna igen. Jag blev litet förargad. »Kanske ni vill
ta ledningen och visa mig hur man skall marschera?»
sa’ jag. »Gärna det», sa’ han. Och han gjorde det!
Jag höll mig nog jämsides med honom, men nog var
jag alldeles utschasad då björnen träade.
»Den mannen kan ingen hejda. Han är inte rädd
för något. I höstas innan det frös på va’ han och
jag på väg hem till lägret i skymningen. Jag hade
gjort av med alla mina patroner — det var ripor —•,
och han hade bara en kvar. Då fick hundarna upp
björn. En liten hona. Hon vägde väl bara
hundratrettio kilo, men nog vet ni hurdana gråbjörnar ä’.
»Gör det inte», sa’ jag, då han kastade upp bössan
till kinden. Ni har bara det där enda skottet, och
det är så mörkt att ni inte kan se siktet.»
»Klättra upp i ett träd», sa’ han. Jag klättrade
inte upp i något träd, men då björnen kom ned-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
